Från Rilpedia

Textus Receptus ('emottagen text') är en grekisk grundtext till Nya Testamentet sammansatt av Erasmus av Rotterdam på 1500-talet. Den bygger på majoriteten av de textfynd som fanns tillgängliga, de flesta med bysantisk bakgrund från 800-talet. Texten kom att kallas Majoritetstexten, eller den [av Gud] mottagna texten, Textus Receptus. Men senare har flera fynd gjorts av gamla dokument med nytestamentliga texter, inte minst Codex Sinaiticus och Codex Vaticanus. I dessa är flera textsammanhang betydeligt kortare eller fåordigare. Westcott och Hort redigerade därför med en annan metod fram en annan grekisk grundtext till Nya Testamentet. Och många menar att även om Textus Receptus har fler bevarade dokument bakom sig, så har Westcott och Hort text något äldre textfynd som grund. Eftersom de flesta textforskare föredrar Codex Sinaiticus och Codex Vaticanus, så utgår nästan alla översättningar i dag från Westcott-Hort texten. Men för några, inte minst i USA, men även i Europa vill man behålla Textus Receptus, den gamla erkända grundtexten. Än idag trycks dock många biblar som bygger på Textus Receptus, King James Bibeln och New King James Bibeln är två exempel på sådan biblar som är populära i den engelskspråkiga världen. I Sverige är Karl XII:s Bibel och Reformationsbibeln översättningar av Nya testamentet som bygger på Textus Receptus.