Telemark (skidåkning)
Från Rilpedia
Telemark är utförsåkning med "fri häl". Tekniken utvecklades på 1800-talet av norrmannen Sondre Norheim från Telemark. Vid telemarkåkning använder man bindningar där pjäxan endast sitter fast vid skidan vid tårna.
Den moderna telemarksutrustningen har idag många likheter med den alpina (slalom)-utrustningen. Pjäxor i hårdplast, man använder samma skidor som vid slalomåkning och ev även utlösningsbindning.
När åkaren passerar en port måste dalskidans fot vara 30 cm före den andra. Om detta ej uppfylls straffas åkaren med en tilläggssekund. När åkaren landar efter ett hopp gäller samma regel. Dessutom finns så kallade hoppzoner åkaren måste nå förbi. Oftast används två zoner där straffet varierar mellan två och fem sekunder. Kravlängden på hoppet varierar beroende på backens lutning och åkarens hastighet över hoppet. Det kan ibland vara så långt som ett trettiotal meter för att undgå tidstillägget.
I telemark tävlar man i tre olika discipliner, Storslalom, Classic och Classic sprint.
Innehåll |
Storslalom
Storslalom liknar alpin storslalom, men banan innehåller även ett hopp. Varje port skall passeras i telemarkstil. Ett regelbrott medför en sekunds tidstillägg. Tävlingen avgörs i två åk, den lägsta sammanlagda tiden inklusive tidstillägg segrar.
Classic
Banan innehåller både Super-G, storslalom och hopp samt ett skatingparti. Lägsta totaltiden inklusive tidstillägg segrar. Tävlingen avgörs i ett åk. Ett tävlingsåk varar i 4 - 5 minuter.
Sprint classic
Denna tävlingsdisciplin arrangeras precis som i Classic, med skillnaden att åktiden endast skall vara mellan 60 - 65 sekunder samt att tävlingen avgörs i två åk.
