Från Rilpedia

Telefontornet var ett stålskelettkonstruktion på ett hustak vid Malmskillnadsgatan i Stockholm. Tornet byggdes 1887 för överföring av telefontrådar till Stockholms telefonabonenter och var cirka 45 meter högt. Vid bygget tillämpades för första gången i Sverige en stomme av sammannitade stålbalkar som hade byggts av Motala Verkstad.

Telefontornet invigdes 1887 och hade beställts av Stockholms Allmänna Telefon AB (SAT), då hade Stockholm 5 500 telefonapparater och ledningar på 500 mil, i regel utfört med blanktråd över hustaken. Vid invigningen utgick 4 000 telefontrådar från tornet över centrala Stockholm. Ganska snart tyckte allmänheten och pressen att tornet var fult och att det behövdes en utsmyckning. Därmed fick tornet omkring 1890 de fyra hörntornen med vimpelstänger efter ritningar av arkitekten Fritz Eckert (1852-1920). Vid alla stora evenemang i staden flaggades det där.

Redan i början av 1890-talet började trådarna sammanföras i kablar under jorden. Omkring 1913 var ombyggnaden genomförd och telefontornet miste sin funktion även om enstaka ledningar fanns kvar.

År 1939 monteras en roterande klocka på tornet. Urtavlan, tillverkad av LM Ericsson, har en diameter av sju meter och var då Europas största. Hela anordningen väger sju ton. Uret var en reklamskylt för NK och NK-klockan blev ett populärt inslag i stadsbilden. Uret monterades ner 1953 men monterades upp igen på dess nuvarande plats på varuhuset NK:s tak 1964.

Onsdagen den 23 juli 1952 utbröt en eldsvåda i Televerkets Radiolaboratorium som var inrymt under tornet varvid tornet och den övriga byggnaden skadades svårt. 1953 revs tornet då risken för att det skulle störta samman var för stor.
Men tornet hade rivits ändå: Omdaningen av Stockholms city, Norrmalmsregleringen, hade kommit igång.

Källa

• Från Tekniska museets webbplats