Taktegel
Från Rilpedia
Taktegel ("Tegel" kommer (från lat. tegula ”taktegel”) är ett av bränd lera framställt byggmaterial.
Det äldsta takteglet var fjällformade, rektangulära plattor med klackar för hängning över läkt, så kallat fjälltegel, spåntegel, bäversvansar. Senare uppstod det så kallade munk- och nunneteglet. "Nunnorna" lades så, att de bildade ränndalarna, under det att de nästan lika formade "munkarna" lades ovanpå för att täcka fogarna. Dessa nu ålderdomliga taktegel tillverkades långt efter andra världskriget.
Takteglen lades till att börja med i murbruk, men formas numera så, att de passa in i varandra utan bindemedel. Som en kombination av "munk" och "nunna" tillkom sedan det så kallade 1-kupiga takteglet, den vanliga takpannan. Den består av en tunn tegelplatta, som böjts i vågform; den har en lång våg nedåtgående och en kort vinge, som täcker över nästa pannas uppskjutande kant. Detta taktegel av holländskt ursprung kallas ibland för "vingtegel". Det är det på äldre byggnader i Sverige mest brukliga. 2-kupiga tegel motsvarar de 1-kupiga med den skillnaden, att här finns två nedåtgående och två uppåtgående vågor. Det 1-kupiga är försedd med en klack, det 2-kupiga (det i mellersta och norra Sverige mest använda) med två. Även 3-kupiga taktegel kan förekomma.
För att göra tegeltaken ännu tätare har man försett takteglet med falsar, som sluter sig i varandra, varvid man utgått ifrån såväl de gamla modellerna som från nykonstruerade. Sådant tegel kallas falstaktegel.
Tillverkning
Taktegel som först handslogs och veks över låret vilket gav teglet dess fordom koniska form kan numera tillverkas maskinellt med både strängpressar och formpressar. Falstaktegel kan tillverkas med revolverpress eller slädpress i formar, vanligen av gips.
Källa
Se även
Materialet tegel används främst som fasadtegel och murtegel. Andra användningsområden är marktegel, tegelrör, urnor, krukor med mera.
(engelska)Imbrex and tegula Artikel om romerskt taktegel
