Från Rilpedia

Thanjavur, stad och distrikt, tidigare även kallat Tanjore, i den indiska delstaten Tamil Nadu. Distriktets folkmängd är 2 205 375 (2001).

Cholaperioden

Staden Thanjavur blev känd under Cholahärskarna under 800-talet till 1100-talet. Detta var en storhetstid för Thanjavurområdet, och då byggdes också många hinduiska tempel och kulturella minnesmärken.

Lämningarna från Cholahärskarna anses visa stor skicklighet i fråga om skulptur, måleri och träsnide. Dansformen "Bharathanatyam" är också värd att nämna, liksom den litteratur som skrevs under Cholaepoken. I Tamil Nadu anses det allmänt att Thanjavur under Cholaepoken var den tamilska kulturens vagga.

Brittiska perioden

Tanjore var ett distrikt i kejsaredömet Indien, presidentskapet Madras, omfattade en del av Karnatik, nämligen Cauverys ytterst bördiga deltaland, en av de tätast befolkade trakter i Indien, kallad »södra Indiens trädgård». Arealen var 9 464 kvkm. och folkmängden 2 130 383 inv (1880), de flesta hinduer, som talade tamil. Knappast någon del av Indien ansågs äga så många tempel som Tanjore, många av mycket hög ålder och storartad arkitektur. Tanjore var den trakt av Indien, där protestantiska missioner först grundades, och hade mot slutet av 1800-talet näst Tinnevelli de flesta sådana. 1881 fanns 8 255 infödda protestanter och 67 745 katoliker.

Tanjore bildade sedan 1678 ett särskildt marattfurstendöme ända till 1799, då landet med undantag av hufvudstaden jämte närmaste omnejd avträddes till Brittiska Östindiska Kompaniet, som till fursten avstod 1/5 av nettoinkomsterna av landet. Tid fursteättens utslocknande, 1855, blev Tanjore fullständigt brittiskt territorium. Inom distriktet låg franska kolonin Karikal

Tanjore var också namnet på huvudstaden i nämnda distrikt, vid Cauvery största mynningsarm, 75 km från havet. Folkmängd 54 745 inv (1881).