Charles Maurice de Talleyrand
Från Rilpedia
Charles Maurice de Talleyrand, född 2 februari 1754, död 17 maj 1838, furste av Benevento, var en fransk diplomat, politiker och biskop. Han betraktas allmänt som en av de mest framstående diplomaterna i Europas historia.
Innehåll |
Biografi
Charles Maurice de Talleyrand tillhörde en av Frankrikes förnämsta adelsätter, Talleyrand, som gjorde anspråk på att vara den släkt som varit grevar av Périgord 1399. Som barn kallades Charles Maurice därför Périgord.[1]
En benskada i späda år gjorde honom halt för livet - ett extra svårt handikapp för en adelsman, för vilken det var en dygd att kunna röra sig elegant i salongerna och för vilken en militär karriär hägrade. 1779 prästvigdes han, och redan året därefter utsågs han till Katolska kyrkans representant vid franska hovet. Senare blev han minister i regeringen, och tjänade Frankrike genom de många skiftande regimerna under andra hälften av 1700-talet och början av 1800-talet. Efter omkring tio år vid hovet som katolsk delegat hade han utnämnts till biskop av Autun men kom sedermera att medverka till att både kyrkan och adeln avskaffades, vilket fick följden att han bannlystes av påven Pius VI, som också fråntog honom ämbetet som biskop.
Talleyrand var urtypen för en diplomat, intelligent, cynisk, illusionslös men alltid lojal med den regim han var satt att tjäna oavsett politisk inriktning. Han hade ständigt Frankrikes bästa för ögonen, under vilka förhållanden som helst och med snart sagt vilka medel som helst.
Sin stora insats gjorde Talleyrand som fransk diplomat vid Wienkongressen (1814-1815) då han lyckades splittra segrarmakterna och åstadkomma en för det förlorande Frankrike rimlig uppgörelse.
Under de följande åren haltade han sig igenom åtskilliga politiska omvälvningar. Med sin blandning av cynism och idealism kunde han på krokiga vägar hitta lösningar, där en alltför principfast hållning hade åstadkommit fastlåsta lägen. Han var en överlevare och en förslagen - i vissa lägen oumbärlig - förhandlare. En "diplomaternas diplomat".
På grund av sin framträdande egenskaper som statsman blev han utnämnd till hertig av Talleyrand och furste av Bénévent.
Vid sin död vid åttiofyra års ålder hade han förvärvat en ansenlig förmögenhet.
Referenser
Källor
 |
Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (april 2009) |
Noter
- ↑ Artikeln "Tallyrand" i Nordisk familjebok, Uggleupplagan (1919), band 28, s.342
