Svenska målareförbundet

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Svenska målareförbundet
Ordförande Lars-åke Lundin
Sekreterare Micke Johansson
Kassör Lennart Borgkvist
Grundad 2 oktober 1887
Huvudkontor Stockholm
Medlemstal 15 500 (2008)
Adress Olof Palmes gata 31
Webbplats Malareforbundet.se

Svenska målareförbundet är det äldsta nu verksamma fackförbundet i Sverige. Målareförbundet bildades den 2 oktober 1887 och organiserar i princip samma yrkesgrupper nu som då. Som mest bestod Målareförbundet av mer än 200 avdelningar. I slutet av 1970-talet genomfördes en storavdelningsreform där ett femtiotal avdelningar reducerades till drygt tjugo. Tjugo år senare slogs de tjugo avdelningarna ihop till dagens nio, som består av 15 500 medlemmar.

Ackordet fanns långt före Målareförbundet, då som så kallat "slumpackord" som var ett pris för hela objektet. Den målare som erbjöd lägsta lön fick jobbet. Kampen för riktiga prislistor blev lång och hård och olika prislistor upprättades i olika delar av landet. På trettiotalet föreskrev dock avtalen obligatoriskt ackord men först på femtiotalet fick målarna en gemensam riksprislista. 2001 kompletterades Riksavtalet med en fastlöneform, men ackordet som huvudlöneform kvarstår.

1914 infördes den första arbetslöshetskassan för målare och lackerare i förbundets egen regi. Avgiften var hög och kassan kunde bara ge ett blygsamt stöd till sina arbetslösa medlemmar. På trettiotalet kom de statsunderstödda ”erkända arbetslöshetskassorna” med många restriktioner men större ekonomiskt stöd till de arbetslösa. Ändå tog det mer än tio år och åtskilliga medlemsomröstningar innan Målareförbundet 1943 ombildade sin a-kassa till en erkänd arbetslöshetskassa. Idag har Målareförbundet ingen egen a-kassa, utan Målarnas medlemmar tillhör Byggnadsarbetarnas a-kassa.

Redan 1937 skapade Målareförbundet en fond för arbetsskadade målare. Många målare fick eksem av det farliga terpentinet. Förbundet drev på om arbetsmiljöfrågorna, men myndigheterna förhöll sig kallsinniga väldigt länge. På sextio- och sjuttiotalen ökade lösningsmedelsskadorna dramatiskt. Alkydfärger med lacknafta var ett stort problem och trots hårt arbete från förbundets sida var det nästan omöjligt att få läkare att erkänna lösningsmedelsskador som arbetsskador. Skador som det var enormt svårt att skydda sig emot. YSAM-märkningen kom 1961 och tio år senare en ny typ av farlighetsmärkning tillsammans med skyddsföreskrifter. Men skyddsutrustningen var både obekväm och svår att använda och följden blev att man slarvade med användningen.

Så 1986 tog förbundet helt enkelt beslutet att vägra måla med lösningsmedelsfärger. Frågan fick stort genomslag i massmedia och färgproducenterna tvingades att ersätta de farliga färgerna med vattenbaserade. Staten finansierade en utbildning av alla målare i en ny appliceringsteknik som de nya färgerna krävde. Idag används lösningsmedelsbaserade färger bara i vissa överenskomna undantagsfall.

Också kampanjen "Mera drag i verkstan" genomfördes. Det var 1987 och det blev en uppmärksammad kampanj med syfte att förbättra lackerarnas arbetsmiljö. Arbetet blev framgångsrikt och en modern lackeringsverkstad ser idag väldigt annorlunda ut mot verkstäderna som lackerarna verkade i på 1970-1980-talet.

Vid 1949 års kongress motionerades det om 40 timmars arbetsvecka och fria lördagar året runt. Målarna hade lediga lördagar under juni och juli. 1955 lyckades förbundet få igenom sina krav om lediga lördagar året runt, fast till priset av 42,5 arbetstimmar per vecka. Målareförbundet blev därmed det första förbund som lyckades genomdriva lediga lördagar för sina medlemmar och ett par år senare även 40 timmars arbetsvecka.

När förbundet bildades fanns bara ett sätt att bli målare. Man ”gick i lära” hos en målaremästare i fyra - fem år för att tillägna få de nödvändiga kunskaperna. 1923 startades den första skolutbildningen i Stockholm. Därefter kom yrkesskolor runt om i landet men lärlingsutbildningen fortsatte att vara den dominerande utbildningsformen och de flesta avslutade utbildningen med gesällprov. Färdigutbildningen har alltid skett, och sker fortfarande, som lärling i företag. En lackerare kallas lackerare B i två år innan man som lackerare blir fullbetald (lackerare A)

Målarlärlingar är anställda och har rätt till lärlingslön enligt gällande kollektivavtal.

1977 infördes i avtalet en obligatorisk avtal- och prislisteutbildning om 40 timmar för alla lärlingar. Traditionella lärlingar har dessutom rätt till 16 timmar facklig utbildning per år enligt avtal. Detta är något som Målareförbundet som fackförbund är ensamma om att erbjuda.

Motparten på arbetsgivarsidan heter Målarmästarna.

Externa länkar


Personliga verktyg
På andra språk