Från Rilpedia

Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort.

Svenska kåren i Estland, Rootsi vabatahtlike korpus Eestimaal, en på frivillighetens grund 1917-1918 i Sverige uppställd militärkår som kom att omfatta omkring 300 man. Organisatör och chef var överstelöjtnanten, förre fänriken i Västmanlands trängkårs reserv, senare majoren i Finlands vita armés trängtrupper Carl Axel Mothander (1886–1965). Svenska kåren sattes in i Estlands frihetskrig i strider mot den sovjetiska Röda armén och estniska röda förband. Kårens sammansättning är okänd, men man kunde dra nytta av svensk personal som lösgjordes ur Finlands vita armé och Svenska brigaden vid frihetskrigets slut. En dansk frivilligstyrka o ca 130 man kom att ingå i kåren som rekylgevärskommando, kulsprutekommando. Kåren upplöstes under vintern 1918/sommaren 1919, varvid viss personal kom att ingå i den vite ryske generalen Nikolaj Judenitj nordvästarmé under beteckningen Svedskij Byelij Legion.

Mothander stannade i Estland och gjorde sig känd för sitt arbete för estlandssvenskarna. I ett senare skede arbetade Mothander för Estlands Röda kors och kom att ingå i den Röda korskommission som undersökte massmordet på polska officerare vid Katyn i Vitryssland under det andra världskriget. Mothander har en viss ställning som historisk person i den estniska statens grundande, men anses i Sverige kontroversiell, efter händelserna vid ett krigsrättsförfarande inom Svenska kåren i Estland där en svensk frivillig Giuseppe Franchi (Josef Franke) dömdes till döden för olovlig värvning och avrättades.

Svenska kåren rekryterades i Sverige med bas i Stockholm av en kommitté för hjälp till Estland. Att detta kunde ske utan myndigheternas tysta medgivande är osannolikt. Under denna tid agerade England och Frankrike starkt för att få de skandinaviska staterna att ställa militära förband till förfogande för upprätthållande av ordningen i de nybildade staterna i Baltikum som ett led i att innesluta de bolsjevikiska krafterna i Ryssland. De egna trupperna bedömdes efter flera års krigstjänst olämpliga. England organiserade dessutom egna frivilligkårer för aktioner i Murmansk-Arkangelsk området, vilket Tyskland också gjorde för sina östgränser. Förhållandena inom dessa frivilligkårer tycks ha varit mycket annorlunda än inom reguljära militära förband: oklara disciplinära regler, oklar jurisdiktion, egenmäktighet och liknande. Frivilligkårerna tycks organiserats i lägen då statsmakterna inte har några andra alternativ och inte kan använda sina reguljära militära förband.

Källor

• Björkegren, Gandonerna i Narva
• Krigsarkivet, The Boys from the North
• Mothander, Bland baroner och bolsjeviker
• von der Goltz, Meine Sendung in Finnland und in Balticum

Se även

• Svenska frivilligkåren

´