Från Rilpedia

Svavelväte, alternativt vätesulfid, H₂S, är en kemisk förening. Vätesulfid är en giftig gas vars lukt brukar beskrivas som "ruttna ägg". Vid höga halter sker dock en förlamning av luktsinnet. Det är därför inte möjligt att med hjälp av luktsinnet avgöra om ett utrymme är farligt med hänsyn till förekomst av svavelväte.

Vid en svavelvätehalt i luften på 0,01-0,2 ppm kan luktsinnet börja detektera svavelväte, vid 1 ppm upplevs en svag men klart märkbar lukt och vid 3-5 ppm känns en tydlig lukt av svavelväte. Vid 20-30 ppm känns en stark obehaglig lukt och vid 30-150 ppm kan lukten övergå till sötaktig. Vid 150-300 ppm sker förlamning av luktsinnet.

Svavelvätets akuta giftighet beror på lokala angrepp på vävnader, främst ögon och lungor, samt hämning av blodets förmåga att transportera syre.

Det hygieniska gränsvärde för svavelväte ligger på 10 ppm. Vid 10-50 ppm sker lätt ögonirritation och vid 50-100 ppm smärre ögon- och andningsbesvär efter 1 h exponering. Vid 100-200 ppm uppstår hosta och ögonbesvär, yrsel fås inom 10-20 minuter och vid exponering under flera timmar kan död inträffa. Vid 500-1 000 ppm uppkommer snabbt medvetslöshet, lungödem och död.

Svavelväte är också en brandfarlig gas som i blandning med luft är explosionsfarlig vid halter mellan 4-46 volym-%.