Panter
Från Rilpedia
 |
Den här artikeln behöver språkvård. Hjälp till genom att förbättra texten. Se Rilpedia:Korrekturläsning för mer information, och Kategori:Rilpedia:Språkvård för fler artiklar i behov av språkvård. Motivering: De mängder av engelska som finns i artikeln borde översättas |
Pantern är ett kattdjur med avvikande, helsvart teckning, vanligen leopard eller jaguar.
Åtskilliga kattdjur uppvisar rikliga lokala variationer i teckning och päls, resultat av mutationer i lokala populationer, jämför kungsleopard (se leopard), men de helsvarta formerna av leopard och jaguar är stabila inslag i populationerna och finns över hela dessa arters utbredningsområde. De viktigaste är de svarta formerna av jaguar (Panthera onca) och leopard (Panther pardus). En melanistisk form av puma (Puma concolor) finns omtalad men aldrig belagd, medan däremot flera andra mindre kattdjur finns väl belagda i svarta former, däribland ozelot (Leopardus pardalis) och margay (Leopardus wiedii).
Innehåll |
Panter
Ursprungligen har ordet betytt en variation av leopard som haft längre svans och alltså inte haft med färgavvikelser att göra. I olika delar av världen har ordet panter olika innebörd - inkluderingen av jaguarer är huvudsakligen en sydamerikansk tradition, medan ordet ibland inkluderar puma i Nordamerika och då inte har något med färgteckning att göra. I svenskt bruk har betydelsen "svart panter" helt överskuggat den separata betydelse "panter" tidigare haft.
Svart leopard
Den gen som ger melanism är en recessiv hos leoparder (jämför svart jaguar, nedan) som är stabil i populationen. Genen ger ett överskott av melanin, svart färgpigment, och färgar i olika utsträckning de normalt ljusa delarna av djurets päls svart eller mörk. Ofta kan de helt svarta markeringarna skönjas även i pälsen hos en vid första anblicken helt svart individ. Den melanistiska fasen förefaller vara mer framgångsrik i områden med mindre ljus i omgivningen, som mycket tät djungel. Genen anses dessutom länkad till vissa mindre fördelar i immunförsvar.
Den svarta leoparden har sedan länge uppfötts i fångenskap (vilket genom inavel negativt påverkat djurens temperament). Det fläckiga mönstret är hos dessa exemplar synligt i vissa vinklar, likt effekten hos målat silke.
Svarta leoparder är kända från fuktiga och tätt vuxna skogsområden i sydvästra Kina, Burma, Assam och Nepal, även från Travancore och andra områden i södra Indien och de sägs vara vanliga på Java och på södra Malackahalvön, i det sistnämnda området kan de vara vanligare än "normala" fläckiga leoparder. Mindre vanliga är de i Afrika, men har rapporterats i både Etiopien, regnskogarna runt Mount Kenya och i Aberdares. Peter Turnbull-Kemp beskrev ett exemplar i regnskogen i Kamerun.
Att mödrarna till svarta ungar skulle förskjuta sina "missfärgade" ungar är bara en myt. Däremot finns vissa risker i och med det försämrade temperament som inavlade svarta leoparder uppvisar, i samband med fortplantningen - detta kan delvis förklara den något lägre fertiliteten hos svarta leoparder, 1.8 jämfört med 2.1 hos fläckiga exemplar (Funk And Wagnalls' Wildlife Encyclopedia).
Andra variationer hos leopard
Glasgow Zoo köpte på 1980-talet en 10-årig svart panter från Dublin Zoo (Irland), hon såldes senare vidare till Madrids Zoo (Spanien). Denna hona hade helt svart grundfärg men med rikliga inslag av vita hårstrån, vilket gav intryckat att hon var "inslagen i spindelväv" - hon fick också smeknamnet Cobweb panther (spindelvävspanter). De vita inslagen var antagligen av vitiligo-typ och blev allt rikligare allt eftersom hon åldrades. Andra liknande exemplar har sedan dess upptäckts.
Svart jaguar
Den melanistiska genen är dominant hos jaguar, vilket betyder att svarta jaguarer kan få både svarta och normalfärgade ungar, medan normalfärgade jaguarer inte får svarta ungar (hos leoparder är förhållandet omvänt). Preparerade (uppstoppade) exemplar av jaguar bleknar med tiden till en chokladbrun nyans, medan leopardexemplar snarare blir orange.
Ursprungsfolken i Amazonas har i många fall betraktat den svarta formen som en särskild art, speciellt farlig och igenkännbar på lätet.
Svart puma
|
| The jaguar is a beautiful creature, the ground-colour of the fur a rich golden-red tan, abundantly marked with black rings, enclosing one or two small spots within. This is the typical colouring, and it varies little in the temperate regions; in the hot region the Indians recognise three strongly marked varieties, which they regard as distinct species - the one described; the smaller jaguar, less aquatic in his habits and marked with spots, not rings; and, thirdly, the black variety. They scout the notion that their terrible "black tiger" is a mere melanic variation, like the black leopard of the Old World and the wild black rabbit. They regard it as wholly distinct, and affirm that it is larger and much more dangerous than the spotted jaguar; that they recognise it by its cry; that it belongs to the terra firma rather than to the water-side; finally, that black pairs with black, and that the cubs are invariably black. Nevertheless, naturalists have been obliged to make it specifically one with Felis onca, the familiar spotted jaguar, since, when stripped of its hide, it is found to be anatomically as much like that beast as the black is like the spotted leopard. |
| W.H. Hudson, Harmsworth Natural History (1910) |
Olikt svarta leoparder och jaguarer som är mycket väl kända och belagda, finns inga pålitliga rapporter om sant svarta (melanistiska) pumor. Glänsande mörka pumor har rapporterats i Kansas och östra Nebraska. Denna typ kallas North american black puma. Däremot finns inga fotografier, uppfödda exemplar eller skjutna exemplar av sant svart puma. Puma-uppfödare är ense om att "svart puma" är helt och hållet en myt.
I Histoire Naturelle (1749) skrev Georges Louis Leclerc, greve av Buffon, om en "svart puma",
- "M. de la Borde, King’s physician at Cayenne, informs me, that in the [South American] Continent there are three species of rapacious animals; that the first is the jaguar, which is called the tiger; that the second is the couguar [sic], called the red tiger, on account of the uniform redness of his hair; that the jaguar is of the size of a large bull-dog, and weighs about 200 pounds; that the couguar is smaller, less dangerous, and not so frequent in the neighbourhood of Cayenne as the jaguar; and that both these animals take six years in acquiring their full growth. He adds, that there is a third species in these countries, called the black tiger, of which we have given a figure under the appellation of the black couguar."
- "The head, is pretty similar to that of the common couguar; but the animal has long black hair, and likewise a long tail, with strong whiskers. He weighs not above forty pounds. The female brings forth her young in the hollows of old trees."
Den svarta "puma" Leclerc beskriver bör rimligen ha varit margay eller ozelot, vilka båda väger under 40 pounds (ungefär 20 kg), lever i träden och är väl kända i melanistiska faser.
Vit panter
Liksom de melanistiska faserna - företrädesvis av jaguar och leopard - varit föremål för intresse har även de ljusare formerna intresserat människor. Även ljusa pumor kan här räknas in. Ingen av de ljusa formerna har dock varit föremål för selektiv avel på sådant sätt som de melanistiska formerna.
Vita jaguarer
I bland annat Paraguay har spökjaguarer rapporterats, med gråvit päls och blek teckning på sidorna. Även helt albino exemplar har omtalats.
Vita leoparder
Vita eller ljusa leoparder är sällsynta (sällsyntare än melanistiska avvikelser) men kända från i stort sett alla delar av leopardens utbredningsområde. Bleka exemplar liknas ofta vid tortoiseshell, alltså den färg som på svenska kallas sköldpaddsfärgad när man talar om katter. Även så kallad chinchilla-mutation förekommer av allt att döma - ett sådant exemplar har nästan helt färglös päls, pigment finns endast vid roten av hårstrået.
Ett par normalt färgade leoparder vid Cheyenne Mountain Zoological Park (Colorado) fick en unge på 1960-talet som vid födseln var nästan helt vit men som vid 5 månaders ålder blivit nästan helt svart. Två ungar födda 1978 vid Roms Zoo var helt vita - de hade normalt färgade föräldrar men fick handuppfödas. Den ena ungen dog, men den andra överlevde och fick senare allt gråare päls och mer synliga fläckar.
Journal of the Bombay Natural History Society publicerade 1993 en lista med 11 albino eller partiellt albino leoparder som iakttagits mellan 1905 och 1965. De flesta hade setts i Bihar och Madhya Pradesh. Albinism är - till skillnad från melanism - en stor nackdel för ett smygande rovdjur, och torde radikalt minska djurets överlevnadschanser. Djuret skulle dessutom vara betydligt lättare att se och fälla för troféjägare.
