Assyriska/syrianska folkmordet

Från Rilpedia

< Assyriska(Omdirigerad från Svärdets år)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Ambox grammar.svg
 Den här artikeln behöver språkvård.
Hjälp till genom att förbättra texten. Se Rilpedia:Korrekturläsning för mer information, och Kategori:Rilpedia:Språkvård för fler artiklar i behov av språkvård.
40 kristna dör per dag, säger en assyrisk flykting - The Syracuse Herald, 1915.
Seyfo-monument i Paris, Frankrike

Assyriska/syrianska folkmordet (Syriska: ܩܛܠܐ ܕܥܡܐ ܐܬܘܪܝܐ eller ܣܝܦܐ; turkiska: Süryani Soykırımı) är en term som syftar till att lyfta fram att det som vanligen kallas det armeniska folkmordet även drabbade den assyriska/syrianska folkgruppen under åren 1914-1924. Folkmordet kallas i folkmun för Seyfo, vilket betyder "svärd". Det systematiska dödandet av, enligt vissa forskare, upp till ca 750 000 civila beordrades och genomfördes av den osmanska staten.[1][2]

Folkgruppen hade redan tidigare utsatts för liknande systematiska utrensningar, men Seyfo är det som många assyrier/syrianer än i dag har i färskt minne.

Folkmordet på assyrier/syrianer är officiellt erkänt av Armenien, medan Turkiet förnekar dess existens.[3] I Sverige togs frågan om folkmordet upp 2001 i riksdagen av Murad Artin (Vänsterpartiet). I en omröstning som föregicks av demonstrationer utanför Rosenbad beslutades att folkmordet tillsvidare skulle betraktas som en tragedi.[4]

Simo Parpola beräknar att förföljelserna samt alla massakrer (däribland Seyfo) på assyrier/syrianer har minskat deras antal från uppskattningsvis 20 miljoner i antika tider, till knappt två miljoner idag.[5]

Innehåll

Massakrer i det sena Osmanska riket

Assyrier/syrianer var inte en lätt grupp att deportera, eftersom de, liksom sina kurdiska grannar, var beväpnade.[6]

Kristna populationen i Diyarbakır före och efter första världskriget[7]
Samfund Före första världskriget Försvann Efter första världskriget
Armenier Gregorianer 60 000 58 000 2 000
Katoliker 12 500 11 500 1 000
Assyrier/syrianer Kaldeiska katoliker 11 120 10 010 1 110
Syriska katoliker 5 600 3 450 2 150
Syrisk-ortodoxa 84 725 60 725 24 000
Totalt 173 945 143 685 30 260
Kristna befolkningen i Mardin före och efter första världskriget[7]
Samfund Före första världskriget Försvann Efter första världskriget
Armenier Katoliker 10 500 10 200 300
Assyrier/syrianer Kaldeiska katoliker 7 870 6 800 1 070
Syriska katoliker 3 850 700 3 150
Syrisk-ortodoxa 51 725 29 725 22 000
Totalt 73 945 49 875 24 070


Ögonvittnen återberättar

Citat från tyska missionärer i Urmia:

There was absolutely no human power to protect these unhappy people from the savage onslaught of the invading hostile forces. It was an awful situation. At midnight the terrible exodus began; a concourse of 25,000 men, women, and children, Assyrians and Armenians, leaving cattle in the stables, all their household hoods and all the supply of food for winter, hurried, panic-stricken, on a long and painful journey to the Russian border, enduring the intense privations of a foot journey in the snow and mud, without any kind of preparation… It was a dreadful sight,… many of the old people and children died along the way."[8]

The latest news is that four thousand Assyrians and one hundred Armenians have died of disease alone, at the mission, within the last five months. All villages in the surrounding district with two or three exceptions have been plundered and burnt; twenty thousand Christians have been slaughtered in Armenia and its environs. In Haftewan, a village of Salmas, 750 corpses without heads have been recovered from the wells and cisterns alone. Why? Because the commanding officer had put a price on every Christian head… In Dilman crowds of Christians were thrown into prison and driven to accept Islam."[9]

Rapporter från USA och Europa

The Washington Post och andra ledande nyhetstidningar i väst rapporterade om folkmordet medan det pågick.
Artikel från The New York Times, 27 mars, 1915.

New York Times-redaktören V. Rockwell publicerade en artikel år 1916, med titeln "The Number of Armenian and Assyrian Victims". I den skrev han följande:

Not only the Armenians are unfortunate: the Assyrians were also wiped out and each tenth was murdered. [...] A lot of Assyrians perished but no one knows how many exactly....within six months the Young Turks managed to do what the "Old Turks" were not able to do during six centuries. [...] Thousands of Assyrians vanished from the face of the earth.[källa behövs]

I november 1919 skrev French Asia:

the Assyrian massacres resembled the Armenian slaughters. And as about this nation, which had 250 thousand victims, has been spoken much less, it is necessary to inform the world about it.[källa behövs]

Aktuellt

Fil:Assyrianmemorialwallcali.JPG
Monument i Kalifornien

Orhan Pamuks roman Snö från 2002 sporrar år 2005 en debatt om den turkiska nationens historia. I romanen finns det otaliga dolda referenser till just folkmordet på kristna. Till exempel berättas det om hur huvudpersonen vandrar bland övergivna kyrkor och frågar sig hur det kommer sig att de står tomma. För sin roman har Orhan blivit tilldelad tyska bokhandelns fredspris och Nobelpriset i litteratur, men har samtidigt åtalats i Turkiet för förräderi mot den turkiska staten.

Med David Gaunts nya bok om folkmordet, utgiven 2006, har det fått ett "akademiskt genombrott". Boken, som är en omfattande akademisk redogörelse kring händelserna vid 1915-1916, stärker bilden av att folkmordet på assyrier/syrianer, amenier och greker var en systematisk och medveten plan att rensa ut de kristna från området. Forskningen bevisar hur nästan 90% av den kristna befolkningen i det ottomanska riket eliminerades. I boken finns även detaljerade beskrivningar av händelserna i olika byar med en syrisk-ortodox kristen befolkning. Ingen förnuftig människa som läser denna bok kan påstå att inget hände 1915 har David Gaunt sagt. [10]

Den 9 oktober 2006 visades ett program i den holländska kanalen Nederland 2 om folkmordet. Programmet gjordes i samarbete med Seyfo Centre i Holland och folkmordsforskaren Sabri Atman och heter "Assyriche Genocide Seyfo 1915".

Även armenier och pontiska greker föll offer för vad som brukar kallas 1900-talets första folkmord.

Litteratur på engelska

Litteratur på svenska

  • Anna Melle. Fyra kvinnor under Svärdets år. Bromma, Stockholm: Megilla-Förlaget, 2009. ISBN 978-91-89340-39-8
  • Bahdi Ecer. I fikonträdets skugga. Uppsala: Uppsala Universitet, 1991. ISBN 91-86624-44-X
  • Behcet Barsom. Såld för en höna - En vittnesberättelse av och om Hana. Örebro, 2007.
  • Bertil Bengtsson. Svärdets år. Om folkmordet på de kristna i Turkiet 1894-1922. Södertälje: Syrianska Riksförbundet i Sverige, 2004. ISBN 91-631-5135-9
  • Besim Aydin. Med döden som skugga - En roman om den turkiska provinsen TurAbdin. Arjovi Förlag, 2006. ISBN 91-631-8584-9
  • Gabriele Yonan. Det okända folkmordet på assyrier. Stockholm: Bokförlaget Darbo, 1998. ISBN 91-973355-0-9
  • Gabriele Yonan. Den glömda förintelsen av assyrierna i Turkiet. Jönköping: Assyriska Riksförbundet i Sverige, 2004. ISBN 91-971504-0-1
  • Fehmi BarGello. Seifo (1914): Trakasserier & folkmord i Tur-Abdin. Jönköping: Ashurbanibals tryckeri, 2000. ISBN 91-631-0157-2
  • Fr. Ishaq Bar-Armalto. De kristnas hemska katastrofer: Osmanernas och ung-turkarnas folkmord i norra Mesopotamien 1895 / 1914-1918. Södertälje: Nsibin Förlag, 2005. ISBN 9188328-46-5
  • Fr. Jacques Rhétoré. Turkarnas heliga krig mot kristna i norra Mesopotamien 1915. Södertälje: Nsibin Förlag, 2008. ISBN 9188328-49 X
  • Jozef Nacim. Turkarnas folkmord på assyrier-kaldéer och armenier. Södertälje: Nsibin Förlag, 2003. ISBN 91-88328-43-0
  • Fr. Suleyman Hinno. Massakern på syrianerna i TurAbdin 1914-1915. Örebro: Syrianska Riksförbundet i Sverige, 1998. ISBN 91-630-6496-0
  • Svante Lundgren. I svärdets tid: Det osmanska folkmordet på kristna minoriteter. Finland: Sahlgrens förlag AB, 2009. ISBN 978-951-9016-72-6
  • Yonan Hermez Shahbaz. Islams vrede - En redogörelse om turkarnas massakrer på kristna i Persien 1915-18. Södertälje: Nsibin Förlag, 2003. ISBN 918832844-9

Litteratur på syriska

  • Koṯube suryoye d-Ţurcabdin [Antologi]. Mimdre d-cal Sayfe da-sbal mšiẖoye b-Turkiya men šnaṯ 1714-1914. Holland: Mor Afrem-klostret, 1981.
  • Fr. Suleyman Hinno. Gunẖe d-suryoye d-Ţurcabdin. Holland: Bar Hebraeus Verlag, 1987. ISBN 90-5047-007-6
  • Cbed-Mšiẖo Nëcman d-Qarabaš. Dmo zliẖo. Augsburg: Assyriska Demokratiska Organisationen, 1997. ISBN 3-931358-01-1
  • Biskop Isroyel Odo. Maktbonuṯo: Cal rdufye da-kristyone d-Merdo wa-d-Omid w-da-Scerd wa-d-Gozarto w-da-Nsibin da-hwo šnaṯ 1915. Jönköping: Assyriska Riksförbundet i Sverige, Ashurbanibals tryckeri, 2004. ISBN 91-88426-29-7
  • Jan Beth-Sawoce. Sayfo b-Ţurcabdin. Södertälje: Nsibin Förlag, 2006. ISBN 91-88328-45-7

Litteratur på turkiska

Se även

Externa länkar

Relaterat

Referenser

  1. ↑ The Plight of Religious Minorities: Can Religious Pluralism Survive? - Page 101 by United States Congress
  2. ↑ Ye'or, Bat; Miriam Kochan, David Littman: Islam and Dhimmitude: Where Civilizations Collide, Fairleigh Dickinson University Press, 2002 (engelska), sid. ss. 148-149. ISBN 0-8386-3943-7. OCLC 47054791. 
  3. ↑ Folkmordens historia: perspektiv på det moderna samhällets skuggsida; Kristian Gerner, Klas-Göran Karlsson; 2005. sid. 357.
  4. ↑ ”Motion Motion 2001/02:U219 Folkmordet på assyrier/syrianer och kaldéer”. riksdagen.se. 26 september 2001. http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=410&dok_id=GP02U219&rm=2001/02&bet=U219. 
  5. ↑ Parpola, Simo (2004). ”Assyrian Identity in Ancient Times and Today” (på en) (PDF). Journal of Assyrian Academic Studies. 17. http://www.aina.org/articles/assyrianidentity.pdf. ”From the third century AD on, the Assyrians embraced Christianity in increasing numbers, even though the Assyrian religion persisted in places like Harran at least until the tenth, in Mardin even until the 18th century AD (Chwolsohn 1856, 151-156). The single-minded adherence to the Christian faith from late antiquity until the present time has made Christianity an indelible part of Assyrian identity, but it has also subjected the Assyrians to endless persecutions and massacres, first in the hands of the Romans, then in the hands of the Sasanian Persians, and last in the hands of Arabs, Kurds and Turks. These persecutions and massacres have reduced the total number of Assyrians from an estimated 20 million or more in antiquity to well under two million today.” 
  6. ↑ Massacres, Resistance, Protectors: Muslim-christian Relations in Eastern Anatolia During World War I By David Gaunt - Page 311
  7. ↑ 7,0 7,1 Sébastien de Courtois: The Forgotten Genocide: Eastern Christians, the Last Arameans, Gorgias Press, 2004, sid. ss. 194-195. ISBN 1-59333-077-4. 
  8. ↑ The Death of a Nation, ss. 119–120.
  9. ↑ The Death of a Nation, ss. 126–127.
  10. ↑ Barryakoub, Afram (26 september 2006). ”Professor Gaunts bok ställer folkmordet i ny dager”. Hujadå. http://www.hujada.com/article.php?ar=77&page=1. 
Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Assyriska/syrianska_folkmordet"
Personliga verktyg