Från Rilpedia

Sus-ackord, (eg. sus 4) harmoni uppbyggd av grundton, kvart och kvint - till exempel c, f och g. I somliga stilar kräver detta ackord att dissonansen f-g upplöses till e-g (eller ess-g). I andra stilar kan ackordet ha en mera självständig ställning.

Begreppet kommer från engelskans suspension - hänga kvar. I exemplet ovan är då tonen f förberedd sedan tidigare och hänger därför kvar för att senare upplösas i en konsonans. En problematik finns i att beteckna ett ackord bara med tillägget "sus". Det som oftast menas är att 3:e tonen (tersen) i skalan höjs till 4: tonen (kvarten) och då betecknas ackordet som ett sus4. Motsvarigheten till "sus4" är "sus2" och då sänker man "tersen" till "2:a tonen i skalan (stor sekund)". Tersen kan även höjas till kvint och då uppstår ett ackord med endast grundton och kvint, "sus5" eller bara "5" i vissa fall. Vanligt i äldre folkmusik och liknande, jfr power-chords i modern rock som medger ett friare solospel eftersom dur eller moll inte är definierat (ingen stor eller liten ters) Jfr: Förhållning