Överhuden
Från Rilpedia
- Epidermis hänvisar hit. Den botaniska termen epidermis hittas på botanisk ordlista
Överhuden (latin: epidermis) är den blodkärlslösa yttersta delen av huden som består av flera lager tätt liggande celler. Tjockleken varierar beroende på belastning; överhuden är tunnast på ögonlocken, 0,05 mm, och tjockast på hälarna, 15 mm.
Innehåll |
Överhudens skikt
Histologiskt består överhuden av fem skikt, så kallade strata.
Hornlagret
Hornlagret (stratum corneum) är det yttersta av överhudens skikt och består av många tunna lager av döda och helt förhornade celler.
Det ljusa skiktet
I det ljusa skiktet (stratum lucidum) saknar cellerna kärnor och innehåller eleidin, ett ämne som liknar keratin.
Kornskiktet
Kornskiktet (stratum granulosum) är det mittersta skiktet. Cellerna i kornskiktet är tunna och innehåller små korn, som är förstadium till keratin.
Taggcellsskiktet
Det största skiktet i överhuden är taggcellsskiktet (stratum spinosum). Cellerna i taggcellsskiktet är mer oregelbundet formade och på grund av att membransammanväxningarna är utdragna till tunna cellbryggor ser det ut som om cellerna har taggar.
Tillväxtlagret
Det innersta skiktet (stratum basale) är ett tillväxtlager som ligger på den tunna membran (membrana basilaris) som skiljer överhuden från läderhuden. Det tar kring 27 dagar från det att en hudcell bildas i tillväxtlagret tills att den når upp till ytan.
Stratum basale och spinosum går även tillsammans under beteckningen stratum germinativum. Namnet anger att här äger mestadelen av celldelningen och därmed förnyelsen av överhuden rum. I det basala skiktet finns en celltyp, melanocyter, som producerar melanin för skydd mot excessiv solstrålning, bla UV-strålning absorberas i detta skikt och tillåts inte passera djupare.