Steadicam
Från Rilpedia
Steadicam är ett kroppsmonterat bildstabiliseringssystem för film- och videokameror. Operatören/fotografen bär en väst som med en ledad arm kopplas till kameran. Systemet ger operatören möjlighet att röra sig relativt obehindrat och den ledade armen absorberar en stor del av de vibrationer och skakningar som operatörens rörelser innebär.
Innehåll |
Konstruktion
En Steadicam består av tre huvuddelar: väst, arm och släde. Västen är konstruerad av ett hårt material med vaddering närmast operatörens kropp. Armen är ledad och fästs på västen. Släden hakas sedan fast på armen vid ett kullagerförsett fäste. Släden består av en stång där kameran fästs i ena änden och en motvikt, ofta i form av batteri och videomonitor, i den andra änden.
Operatören styr med ena handen kamerans rörelser i höjdled och sidled via den ledade armen och med den andra handen kan operatören tilta och göra panoreringar genom att med små rörelser vrida stången.
Användningsområden
Förutom i filmproduktion för film och TV används Steadicam allt oftare i live-TV sändningar av olika slag.
Historik
Den ursprungliga modellen av Steadicam konstruerades 1972 av den amerikanske fotografen Garrett Brown. Den första filmen där en Steadicam användes var i "Bound for Glory" (1976) men det var filmerna "Rocky" (1976), den kända scenen där karaktären springer upp för trapporna till Philadelphia Museum of Art spelades in med hjälp av en Steadicam, och "The Shining" (1980) som var de stora dragplåsterna för att etablera Steadicam som ett oumbärligt hjälpmedel i film och TV produktionssammanhang.
I Sverige dröjde det dock ändå in i början av 1990-talet innan Steadicam på allvar slog igenom. Ett av de första programmen i Sverige där en Steadicam användes var Eurovision Song Contest (1992) där Steadicam operatören Dick Ying gjorde entré med sin Steadicam EFP.
Garret Brown, Ted Churchill (19xx-1995) och Jerry Holway var under många år Steadicam Masters och har under åren tränat upp några av de bästa operatörerna som verkar idag. Både Garret och Jerry är fortfarande aktiva Steadicam operatörer.
Sedan år 2000 ägs varumärket Steadicam av företaget Tiffen.
Positioner
Missionary: Grunduppställning där operatören håller Steadicam i samma riktning som sig själv; viss form av gradändring förekommer så att riggen kan rotera från höger till vänster sida på operatören. Denna position används oftast vid väldigt snabba scener, till exempel löpscener, men kan också användas för en vanlig gångscen. Tyvärr kräver denna position då att operatören måste gå baklänges.
Don Juan: I denna uppställning har operatören vridit på riggen så att kameran kikar över operatörens axel. Detta är en stor favorit bland operatörerna om de ska följa person/er som går. Denna position gör då att operatören kan gå rakt fram som vanligt, genom att nyttja monitorn på riggen kan operatören även kika med ett öga på hur terrängen ser ut.
Nuvarande versioner
- Ultra 2
- Clipper 324
- Clipper 312
- Archer
- Archer SE
- Flyer-LEHD/SE
- Pilot
- Steadicam Merlin
- Steadicam JR
Priset på en Steadicam sträcker sig från omkring 800 USD (JR-modellen) till omkring 66 000 USD (Ultra 2).
Diverse
Att köra en Steadicam brukar jämföras med "att som balansera ett glas fullt med vatten på ovansidan av din hand" och det har hänt mer än en gång att operatören har tappat balansen på sin rigg och därigenom gjort vackra takbilder/golvbilder. Det har även hänt att operatörer har ramlat så att hela riggar inkl. kamera och lins har gått i backen.
Kloner
Ibland används Steadicam som samlingsnamn för en rad kamerastabiliseringssystem, även om det inte är originalprodukten som avses. Under senare år har ett flertal (ofta billigare) alternativ till Steadicam lanserats. Bland dessa återfinns exempelvis Glidecam, Magiqcam, Merlin, Steadydrive, VariZoom FlowCam, Indicam, WalKam etc.
