Status Quo (musikgrupp)
Från Rilpedia
| Status Quo | ||
|---|---|---|
 Status Quo live i Colston Hall, Bristol 15 november 2005
|
||
| Information | ||
| Bakgrund | Mall:Landsdata Storbritannien London, Storbritannien | |
| Genre(r) | Boogierock, hårdrock | |
| Aktiva år | 1962-1984 1986-nutid | |
| Webbplats | Officiell webbplats | |
| Medlemmar | ||
| Francis Rossi Rick Parfitt Andy Bown John 'Rhino' Edwards Matt Letley |
||
| Tidigare medlemmar | ||
| John Coghlan Alan Lancaster Pete Kircher Jeff Rich Roy Lynes |
||
Status Quo är en rockgrupp från Storbritannien, huvudsakligen inriktad på boogierock och hårdrock. Gruppen är mest känd för sin ösiga och tunga rock 'n' roll. Status Quo är ett av Storbritanniens mest långlivade band då det har funnits sedan 1962. De har hittills sålt över 118 miljoner album och släppt 63 brittiska hitsinglar (varav 22 inom Top 10) vilket är mer än något annat rockband, sedan deras första skiva kom 1968.
Innehåll |
Historik
1960-talet
Bandet bildades i London 1962, med namnet The Scorpions, av Francis Rossi (gitarr, sång) och Alan Lancaster (elbas). Gruppen bestod även tidigt av John Coghlan (trummor), Roy Lynes (orgel, piano). Bandet som under 60-talet var en psykedelisk popgrupp bytte 1965 namn till The Spectres under vilket de släppte tre singlar men som floppade och de bytte namn igen till "Traffic" och kort därpå (efter en namntvist med Steve Winwood) till Traffic Jam 1967. Senare samma år ändras gruppens namn till Status Quo. och samma år kom även Rick Parfitt (gitarr, sång) med i bandet, precis innan inspelningen för gruppens debutalbum Picturesque Matchstickable Messages from the Status Quo år 1968. Gruppen fick med detta album sin första Top 10-hit Pictures of Matchstick Men som var skriven av Francis Rossi. Det släpptes ytterligare några till singlar i samma stil efter genombrottet men bara "Ice in the Sun" blev riktigt framgångsrik med med ytterligare en top 10-placering.
1970-talet
1970 lämnade Lynes gruppen och de andra bandmedlemmarna börjar utveckla en hårdare stil. Status Quo turnerade ständigt runt Storbritannien och byggde sakta men säkert upp sitt rykte som ett renodlat boogierockband. 1972 skriver gruppen ett kontrakt med skivbolaget Vertigo på vilket de släpper albumet Piledriver med hiten Paper Plane (nr. 8) som kan sägas ha satt karriären i rullning. Med albumet Hello! (1973) fick de sin första top 5-hit Caroline, en låt som senare också skulle fungera som öppningslåt till deras konserter, och gör så än idag. Bandet var ett av Storbritanniens mest framgångsrika rockband under 70-talet med flera album som hamnade på top 1, och framförde hits som Down Down, deras hittills enda singel som klättrat till nr.1 (1975), "Rain" (1976). Rockin' All Over The World (1977) och Whatever You Want (1979).
1977 blir Andrew Bown på keyboard medlem i bandet, men hade redan tidigare medverkat på några skivor.
Upplösning och återförening
Under början av 1980-talets fortsatta framgångsperiod finns ändå inre motsättningar och 1981 lämnar trummisen John Coghlan bandet och ersätts med Pete Kircher. Bandet upplöstes sedan 1984 efter bråk mellan Rossi och basisten Lancaster vars musikstilar hade gått olika vägar under de drygt 20 åren de spelat ihop. Alan vägrade till och med vara med och promota singeln "Marguerita Time" från albumet "Back to Back" (1983), vilken placerat sig på en top 3:e plats. Under 1984 genomförs en utsåld massiv världsturné "End of the road".
Men Status Quo återförenades, tillfälligt, för att spela på den stora välgörenhetsgalan Live Aid 1985 efter påtryckningar av Bob Geldof. Rossi och Parfitt hade också börjat arbeta på egna solokarriärer. Rossi släppte ett par singlar tillsammans med sin sångskrivarpartner Bernie Frost ("Modern Romance") och Parfitt spelade in ett album som hittills inte blivit utgivet ("Recorded Delivery"). Vissa av låtarna från Parfitts album har senare spelats in av Quo och använts som b-sidor till singlar.
Lancaster flyttade till Australien för att spela med sitt band som hette The Party Boys. Bandet fick inget större genombrott utanför Australien.
Ny uppsättning
Status Quo återförenades som grupp officiellt 1985 med sättningen Francis Rossi, Rick Parfitt, Andrew Bown, John 'Rhino' Edwards (elbas), och Jeff Rich (trummor) samt släppte året därpå albumet In The Army Now vilket skulle bli deras mest sålda någonsin. Bandet fick även en top 2-hit med singeln med samma namn.
Framgångsrika jubileumsfirande
Status Quo firade 1990 sitt 25-årsjubileum (sedan Rossi och Parfitt möttes 1965) med spelning för en specialinbjuden publik av journalister och annat nöjesfolk på samma ställe som de en gång startade på: Butlin's Holiday Camp i Minehead, och släppte ett storsäljande album samt video "Rockin All Over The Years" med gruppens 22 största hits. Där ingick den live-inspelade singeln "Anniversary Waltz" som steg till nr 2 på listorna, och innehöll ett medley av flera kända rocklåtar från 1950- och 60-talet. Detta medförde att de till sitt 30-årsjubileum 1995 gjorde ett helt album med covers, kallat "Don't Stop" (Top 2) efter Fleetwood Macs hitlåt, där även The Beach Boys och Brian May från rockgruppen Queen m.fl. medverkade i ett par låtar, bl.a. singeln "Fun Fun Fun". Efter denna succé kom år 2000 ett andra coveralbum "Famous In The Last Century" och år 2002 ett tredje coveralbum (enligt kontrakt) Riffs som även innehöll några nyinspelningar av deras egna hits "Caroline", "Whatever You Want" och "Rockin' all over the world" (även den en cover) mfl. På det albumet spelar deras nya trummis Matt Letley som ersatt Jeff Rich år 2000.
Status Quo in i 2000-talet
Men gruppen var inte nöjd med att spela in andras låtar och släppte år (2002) det första albumet på flera år med eget material Heavy Traffic vilket förde dem enligt många fans helt tillbaka till sina rötter i 1970-talets boogierock. Till sitt 40-årsjubileum 2005 släppte de albumet "The Party Ain't Over Yet" vilket gav dem ytterligare en top 20-singel med samma namn. Bandet gav sig också ut på en världsomfattande turné kallad "Just Doin' It" och släppte 2006 en live-DVD med samma namn.
Bandet har genom åren flitigt turnerat i Sverige, varav under senare år en vinterturné 2005 samt två sommarturnéer 2006 (med Smokie och The Refreshments) och 2007 (med Nisse Hellberg och Chuck Berry). Gruppens senaste album med den självironiserande titeln "In Search of the Fourth Chord" (på det egna skivbolaget "Fourth Chord Records") gick in på en 13:e plats på den svenska albumlistan.
Under deras "UK Winter Tour 2007" gav de 34 konserter mellan den 8 november och 21 december, vilket visade att de var ett av Storbritanniens hårdast arbetande rockband och fortfarande har mycket att ge sin trogna publik.
2008
På Kilafors Herrgård gjordes den 15 juni bandets enda spelning i Sverige under sommarturnén, men de återkom i december med två spelningar, i Jönköping (5/12) och Lund (6/12).
I september visades officiellt på deras hemsida en ny video där bandet samarbetat med den tyska technogruppen Scooter till deras nya singel "Jump That Rock (Whatever You Want)" som släpptes senare i oktober 2008.
I november släpptes en ny 4-CD samlingsbox "Pictures: 40 years of Hits", för att fira att det är 40 år sen de släppte sin första singel "Pictures of Matchstick Men". Den innehåller remastrade radioversioner av alla deras singlar sedan deras första top 10-hit från 1968. Likaså släpptes en ny singel "It's Christmas Time", vilket är bandets 75:e i ordningen, men deras första s.k. "Christmas single".Under sommaren 2008 träffade Rick Parfitt och Francis Rossi för första gången sen 1981 originaltrummisen John Coghlan som hoppade av bandet 1981, men enligt en intervju med Francic Rossi i sweden rock magazine nr 38 Säger han dock att en återförening av originalmedlemmarna inte är planerat.
Diskografi
- Picturesque Matchstickable Messages from the Status Quo (1968)
- Spare Parts (1969)
- Ma Kelly's Greasy Spoon (1970)
- Dog of Two Head (1971)
- Piledriver (1972)
- Hello! (1973)
- Quo (1974)
- On the Level (1975)
- Blue for You (1976)
- Live (live) (1977)
- Rockin' All Over the World (1977)
- If You Can't Stand the Heat (1978)
- Whatever You Want (1979)
- 12 Gold Bars (1980)
- Just Supposin' (1980)
- Never Too Late (1981)
- 1+9+8+2 (1982)
- Live At The N.E.C. (live) (1982)
- Back To Back (1983)
- 12 Gold Bars (vol2) (1984)
- In The Army Now (1986)
- Ain't Complaining (1988)
- Perfect Remedy (1989)
- Rocking All Over The Years (1991)
- Rock 'Til You Drop (1991)
- Live Alive Quo (live) (1993)
- Thirsty Work (1994)
- Don't Stop (1996)
- "Whatever You Want" - the Very Best Of Status Quo (1997)
- Under the Influence (1999)
- Famous In The Last Century (2000)
- Heavy Traffic (2002)
- Riffs (2003)
- XS All Areas - The Greatest Hits (2004)
- The Party Ain't Over Yet (2005)
- Just doin' it! (live) (2006)
- In Search of The Fourth Chord (2007)
Gruppens medlemmar
|
|
Se även
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Status Quo (musikgrupp)
- Officiell webbplats
- Status Quo Lyrics
- Le Forum Status Quo
