Statare
Från Rilpedia
Statare var gifta lantarbetare som i regel anställdes på ettåriga kontrakt och fick en stor del av sin lön (stat) in natura av en jordägare (patron). Statare förekom mest på större gårdar i södra Sverige och anställdes i regel på ettåriga kontrakt. Under den sista veckan i oktober, den så kallade slankveckan, var det möjligt för statare att flytta och söka anställning vid andra gods. Det var vanligt att statarfamiljer flyttade ofta.
Förhållandena, särskilt med avseende på det boende som erbjöds i statarlängorna, var ofta mindre goda. Detta berodde delvis på att många av längorna inte var byggda med stockväggar utan med plankväggar, vars isolering föll ned till undervåningen. Det ledde till att övervåningarna blev mycket dragiga. Detta var ett modernare sätt att bygga, men fungerade i de här fallen dåligt och innebar en dålig bostadsstandard. Under året var statarna närmast livegna på godset. Statarhustrurna var tvungna att arbeta inte bara i det egna hushållet utan typiskt också med att mjölka kor.
Statsystemet tog form under mitten av 1700-talet och började under 1800-talet göra torparna överflödiga, även om systemen fanns kvar parallellt under lång tid. Det nådde sin största utbredning i slutet av 1800-talet och minskade därefter i takt med mekaniseringen av jordbruket. Samtidigt började de utsatta förhållandena för statarna att uppmärksammas, mycket tack vare författaren Ivar Lo Johanssons bok Godnatt jord, 1933, Statarna, 1936 och Jordproletärerna, 1941. Krav restes på att avskaffa systemet. Statsystemet avskaffades år 1945, då det länge minskat i omfattning efter kulmen under sent 1800-tal. I oktober 1945 infördes ren kontantlön i avtalet mellan arbetsmarknadens parter, Svenska Lantarbetareförbundet och Skogs- och Lantarbetsgivarna.
Statarsamhället gav upphov till en litterär stil, statarskolan.