Från Rilpedia

Sankt Lars är även namnet på ett område (samt ett där beläget före detta mentalsjukhus) i södra Lund och en församling i Linköping.

Sankt Lars (Sankt Laurentius), död 10 augusti 258 i Rom, var en diakon och kristen martyr; helgon. Hans festdag firas den 10 augusti.

Laurentius var diakon i Rom och led martyrdöden där, förmodligen på den plats där kyrkan San Lorenzo in Panisperna nu står. Han begravdes utanför staden, där en kyrka helgad åt honom nu är belägen, San Lorenzo fuori le Mura. Påven Sixtus II sägs enligt Legenda aurea ha anförtrott honom förvaltningen av kyrkans skatter, som han delade ut bland de fattiga. Då Roms ståthållare befallde honom att överlämna dyrbarheterna till myndigheterna samlade han ihop alla de fattiga och sjuka och sade till ståthållaren: ”Här är den eviga skatten, som aldrig förminskas utan växer”. Laurentius lades då på ett järnhalster över glödande kol, och glödgade högafflar pressades mot hans kropp.

Laurentius var ett av Florens och släkten Medicis skyddshelgon och förekommer på många målningar som medicéerna beställde. Laurentius brukar återges klädd som diakon med ett rökelsekar eller med ett fat med mynt, en anspelning på de allmosor han delade ut. Hans vanligaste attribut är dock halstret.

Domkyrkan i Lund, en stadsförsamling i Linköping, Breareds kyrka samt en ruin i Visby är helgade åt Sankt Lars. Vidare är ytterligare fyra kyrkor i Halland helgade åt Sankt Laurentius, nämligen den gamla kyrkan i Falkenberg, Tönnersjö kyrka, Eldsberga kyrka, samt Svartrå kyrka i Okome pastorat. I Skåne finns sammanlagt tio kyrkor invigda åt Sankt Laurentius.

I kyrkan San Lorenzo in Lucina i Rom bevaras det halster på vilket Laurentius skall ha lidit martyrdöden.

Se även

• Cappella Niccolina

Externa länkar