Specifikt immunförsvar
Från Rilpedia
 |
En eller flera användare anser att denna text bör infogas i adaptiva immunförsvaret. (Diskussion) |
Det specifika försvaret är den del av immunförsvaret och det är ett inlärt system, då det bygger på igenkännande av främmande antigen och måste både präglas mot antigenet och aktiveras innan det kan sätta igång.
Det specifika försvaret är främst uppbyggt av två sorters lymofocyter: B-celler och T-celler. Båda bildas i den röda benmärg som vi har i huvudet, bålen och överdelen av överarmsbenen. Medan B-celler även mognar i den röda benmärgen så mognar T-cellerna i brässen (thymus) som är en körtel som sitter högt upp i människans bröstkorg. I brässen kan man säga att T-cellerna skolas, de lär sig att inte reagera på kroppsegna proteiner och alla som gör det tvingas begå självmord. Detta är viktigt, annars skulle vårt immunförsvar kunna angripa oss själva.
En viktig del av aktiveringen är att antigenet ska visas upp för det specifika försvaret, det sker med hjälp av antigenpresenterande celler, vilket är någon form av fagocyterande cell. Inne i cellen kan bakteriens protein brytas upp i mindre bitar – så kallade peptider. Peptiderna transporteras sedan till cellytan genom bindning till MHCII-molekyler. Där kan det identifieras av T-hjälparceller, när de aktiveras utsöndrar de cytokiner som stimulerar cytotoxiska T-celler (T-mördare) att avdöda de främmande organismerna.
Men även B-cellerna har en viktig roll i det specifika immunförsvaret, de producerar plasmaceller som i sin tur producerar antikroppar. Antikroppar har förutom egenskaper som att neutralisera toxiner från bakterier förmågan att fästa sig på mikroorganismerna och hjälper på så vis fagocyteringen av dem. Man kan säga att antikropparna fungerar som flaggor som visar vilka celler som ska ätas upp av fagocyterande celler.
För att B-cellerna ska aktiveras måste de först ha bundit ett antigen till någon av sina ytantikroppar, detta skickar en signal in i cellen. Sedan fagocyterat antigenet och presenterat det på sin MHCII. Sedan, till sist, träffat på och bundit till en aktiverad T-hjälpare.
Första gången kroppen blir infekterad av en bakterie kommer det specifika försvaret gå igång först efter en viss tid, men om det sedan blir ett förnyat intrång av samma bakterie känner kroppen snabbt igen och kan eliminera de nya inkräktarna – man har blivit immun.
