Från Rilpedia

Anders Fredrik Skjöldebrand, född 14 juli 1757 i Alger, död 23 augusti 1834 i Stockholm, greve ur den adliga ätten Skjöldebrand, En af rikets herrar, general, statsråd, serafimerriddare, en av de aderton i Svenska akademien (stol 18).

Skjöldebrand blev student i Uppsala 1771,kornett vid Södra skånska kavalleriregementet 1774 och löjtnant vid Östgöta kavalleri 1779. Under kriget 1788-1790 tjänstgjorde han till en början vid kommenderingar i Sverige, bland annat i Karlskrona, men fick 1789 åtfölja flottans sjötåg som stabsadjutant hos hertig Karl, som varit hans chef under hans första militära bana och med vilken han var genom vänskap förbunden. Han deltog 1789 i sjöslaget vid Öland, vann en seger i slaget vid Bornhöft (1813) och deltog i fälttåget mot Norge 1814.

Skjöldebrand förordnades 1810 i samband med Fersenska mordet till överståthållare i Stockholm och innehade denna tjänst till 1812. Han bidrog till att återställa lugnet i huvudstaden och verkade bland annat för en förbättrad barnavård, men tog, efter en tvist med magistraten, 1812 avsked från befattningen. Samtidigt (1810-1812) hade han även varit en intresserad direktör för kungliga teatern.

Skjöldebrand blev tidigt anhängare av Bernadottes kandidatur till den svenska tronföljden.

Skjöldebrand invaldes 1819 som ledamot nummer 384 av Kungliga Vetenskapsakademien.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Skjöldebrand, Anders Fredrik, 1904–1926 ^(Not).

Företrädare: Nils Lorens Sjöberg

Svenska Akademien, Stol nr 18 1822-1834

Efterträdare: Pehr Henrik Ling