Amalia Lindegren

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Amalia Lindegren, född 22 maj 1814 i Stockholm, död 27 december 1891 i Stockholm, var en svensk konstnär. Hon blev 1856 ledamot av Konstakademien.

Innehåll

Biografi och karriär

Hon blev moderlös vid tre års ålder och adopterades av änkan till sin påstådde far, Benjamin Sandel. Hennes teckningar gjorde att Carl Gustaf Qvarnström såg till att hon blev en av de fyra kvinnor som år 1849 accepterades som elever av akademin. Hon ansågs vara lovande nog att 1850 bli den första kvinna som fick ett stipendium att studera konst i Paris, vilket hon gjorde flera gånger i Léon Cogniets och Tissiers ateljéer. Hon besökte även Düsseldorf och München innan hon 1856 återvände och invaldes som ledamot av akademin.

Hon målade porträtt, genre och folkliv, inspirerades av Adolph Tidemand, Hans Gude och Per Nordenberg och den "moderna tyska stilen". Den tavla hon skickade hem från Paris till akademien föreställde en dryckesscen, som enligt akademien var "ett för en kvinna överraskande motivval" och "denna dryckesscen bär icke ringaste spår av att vara gjord av en mamsell". Som porträttör berömdes hon för sin observationsförmåga, och hennes tavlor från Dalarna, ofta djupt sentimentala bilder av söta men sorgsna flickor, var mycket populära; "Lillans sista bädd" ställdes ut i Paris 1867, Philadelphia 1876 och Chicago 1893.

På ett fotografi av akademin är hon tillsammans med statliga ingravören Lea Ahlborn den enda kvinnan i församlingen, och står ut på ett märkbart sätt i sin krinolin på första raden längst fram.


Målningar (urval)

  • Lillans sista bädd (1858)
  • Söndagsafton i en dalstuga (1860; se nedan)
  • Frukosten (1866; se nedan)
  • Arvid Posse (1891)

Galleri

Källor

  • Österberg, Carin et al., Svenska kvinnor: föregångare, nyskapare. Lund: Signum 1990. (ISBN 91-87896-03-6)


Personliga verktyg
På andra språk