Från Rilpedia

Sonny Rollins, född 7 september 1930 i New York City, New York, är en amerikansk jazzsaxofonist. Rollins tillhör jazzens största ekvilibrister på sitt instrument.

Rollins lärde sig att spela piano och altsaxofon vid 11 års ålder. 1946 bytte han från altsaxofonen till tenorsaxofonen för att inte hamna i Charlie Parkers slagskugga. Sina första skivinspelningar gjorde han i slutet av 1940-talet och han fick snart spela med sina idoler inom bebopen. 1955 ersatte han Harold Land i Clifford Browns och Max Roachs berömda kvintett. Han stannade kvar hos Roachs band till och med 1957 trots Browns död 1956. Snart var Rollins en av de mest eftertraktade saxofonisterna i världen och när han var som störst i början av 1960-talet tog han en paus från musiken vilket gjorde flera, inte minst bandledare och impressarier, besvikna. Under denna paus spelade han ofta under Williamsburg Bridge som låg i närheten av hans hem vid Lower East Side i New York. Hans första skiva efter återkomsten döptes därför till The Bridge.

Rollins musikstil på 1950-talet och 1960-talet var ovanlig i de kretsar han höll till i. Medan de flesta jazzsolisterna gärna spelade mycket varsamt och "puristaktigt" gillade Rollins att "leka" lite med musiken och slänga i en och annan berömd refräng i sina solon. Detta ansåg några av hans kollegor som exhibitionistiskt. I slutet av 60- och i början av 1970-talet fick han en mer rockig stil i sin repertoar.

Rollins tilldelades 2004 Grammy Lifetime Achievement Award och 2007 Polarpriset.