Från Rilpedia

Sociopati är, till skillnad från den mer etablerade termen "psykopati", ett av en s.k. politisk psykiatris mest kontroversiella begrepp ^[1], och i Sverige betraktas uttrycket numera som både ovetenskapligt och föråldrat^[2], medan det fortfarande används sporadiskt i USA. Den svenske psykiatriprofessorn Jan-Otto Ottosson skrev 1983: "Den äldre beteckningen psykopatisk föredras framför den nyare sociopatisk, som är mer värderingskänslig"^[3]

Innehåll 1 Begrepp 2 Referenser 2.1 Källor 2.2 Noter 3 Se även

Begrepp

Dagens begrepp som sociopati eller antisocial personlighetsstörning har sina rötter hos såväl tyska, franska, engelska som amerikanska psykiatriker som byggt vidare på Prichards (1835) ”moral insanity”. Detta begrepp kan ses såväl moralistiskt som med en nedsättande betydelse. Man kan säga att tysken Kurt Schneider (1923) lade grunden för den annars typiskt engelsk-amerikanska vinklingen av psykopati, den som kallas sociopati med sin formulering: ”De abnorma personligheter som lider av sin abnormitet eller åstadkommer skada i samhället”. Sannolikt var det Schneiders arbete som stimulerade amerikanen G. E. Partridge att 1930 föreslå termen sociopati. Man måste förstås skilja mellan sociopat i betydelsen ”förstör samhället”, vilket är den vanliga betydelsen, och sociopat i betydelsen ”förstörd av samhället”. Under 1930-talet utvecklades i USA en alltmer miljöpräglad syn på uppkomsten av psykopati och termen sociopati passade då bättre in.

I DSM-I (1952) valde man att se sociopati som en psykisk sjukdom men uppfattningarna har sedan under årens lopp växlat beträffande sociopatens ansvarsförmåga. Ibland har sociopaten setts som en undergrupp till antisociala eller aggressiva psykopater. I DSM-II (1968) infördes så istället begreppet Antisocial personlighetsstörning. I DSM-III exkluderades denna vid psykisk utvecklingsstörning och schizofreni. Detta protesterade rättspsykiatriker mot varvid DSM-III-R kom att medge att psykisk utvecklingsstörning och schizofreni kan föreligga vid några sidor hos Antisocial personlighetsstörning, som nedsättningar i arbetsförmåga och föräldraskap – men enbart om det föreligger ett tydligt antisocialt beteende. Från psykodynamiskt håll har kritiken mot DSM tidvis varit hård. ”DSM bortser från psykodynamiska orsaksfaktorer, funktioner på olika utvecklingsnivåer och den dynamiska jämvikt som finns mellan symptom och personlighet. DSM kan inte heller förklara det spektrum som finns från patologiska till normala reaktioner på stress” (Lichtman, 2008). I DSM-IV sägs den väsentliga egenskapen hos Antisocial personlighetsstörning vara ett bestående mönster av likgiltighet för och brott mot andras rätt. Störningen ska ha börjat i barndomen eller den tidiga adolescensen och fortsätta upp i vuxenlivet. Det antisociala beteendet får då inte enbart inträffa vid samtidig schizofreni eller under en manisk episod. Arbetet med DSM-V pågår för fullt (Moffitt m.fl. 2008) och beräknas vara klart 2011. Men inte heller där känner sig psykodynamiker till freds. DSM-V anses fortfarande alltför centrerad kring yttre beteenden och missar känslodynamiken (Cain m.fl. 2008).

Då man redan i den första versionen av DSM (1952) valde att byta ut ordet psykopat mot sociopatisk personlighet konstaterades samtidigt att sociopati skulle ses som en psykisk sjukdom (mental illness) (Slovenko, 1999). Störningen anses börja i barndomen eller i tidiga tonår och fortsätter in i vuxen ålder. Men det mönstret kallas omväxlande för psykopati, sociopati eller dyssocial personlighetsstörning (DSM-IV, sid 645 i den eng. upplagan).

Referenser

Källor

• Cain, N. M., Pincus, A. L. och Ansell, E. B. (2008) "Narcissism at the crossroads: Phenotypic description of pathological narcissism across clinical theory, social/personality psychology, and psychiatric diagnosis." Clinical Psychology Review. Vol 28, Nr 4, sid 638-656
• DSM, är en psykiatrihandbok som innehåller standarddiagnoser för psykiatriska sjukdomstillstånd. Första upplagan utkom 1952, den senaste, DSM-IV, 1994.
• Lichtman, C. (2008) recension av Greenspan, S. I. (2006) "Psychodynamic Diagnostic Manual, PDM Task Force." Psychosomatics. Vol 49, Nr 2, sid 178-179.
• Moffitt, T. E.; Arseneault, L.; Jaffee, S. R.; Kim-Cohen, J.; Koenen, K. C.; Odgers, C. L.; Slutske, W. S. och Viding, E. (2008) "Research review: DSM-V conduct disorder: research needs for an evidence base." Journal of Child Psychology and Psychiatry. Vol 49, Nr 1, sid 3–33.
• Partridge, G. E. (1930) "Current conceptions of psychopathic personality." Am J Psychiatry, 10, sid 53-99
• Prichard, J. C. (1835) “A treatise on insanity and other disorders affecting the mind.”, Sherwood, London.
• Schneider, K. (1923) ”Die psychopathischen Personlichkeiten.” Thieme, Leipzig.
• Slovenko, R. (1999) "Responsibility of the psychopath". En kommentar. Philosophy, Psychiatry och Psychology, Vol 6, Nr 1, sid 53-55.

Noter

1. ↑ Nycander, Svante: Avskaffa rättspsykiatrin. Bonniers 1970, s. 115.
2. ↑ Bengtsson, Margot: Det personliga är politiskt. I: Det röda Lund. Universitetshistoriska sällskapet, Lund 1998, s. 68.
3. ↑ Ottosson, Jan-Otto: Psykiatri, andra upplagan, Almqvist & Wiksell 1983, sid. 509.

Se även

• Politisk psykiatri
• Antisocial personlighetsstörning
• Psykopati