Socialtjänstlagen
Från Rilpedia
Socialtjänstlagen SFS 2001:453 (SoL) utgör grunden för socialtjänstens verksamhet.
Innehåll |
Historik
Lagen trädde i kraft 1982 och innebar en i grunden förändrad syn på människor i behov av hjälp. Socialtjänstlagen ersatte de tidigare vårdlagarna - barnavårdslagen, nykterhetsvårdslagen och socialhjälpslagen. Socialtjänstens inriktning ändrades från att vara överordnad och kontrollerande och skulle nu i förhållande till den enskilde vara serviceinriktad och hjälpande (Nordström & Thunved, 2005).
Lagens uppbyggnad
Kapitel 1 - Portalparagrafen
SoL är en ramlag som ger kommunerna stora möjligheter att utforma sin verksamhet efter skiftande behov. Lagens första paragraf, portalparagrafen, anger de övergripande mål och värderingar som styr verksamheten.
| ” |
1 kap. Socialtjänstens mål 1 § Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas - ekonomiska och sociala trygghet, - jämlikhet i levnadsvillkor, - aktiva deltagande i samhällslivet. Socialtjänsten skall under hänsynstagande till människans ansvar för sin och andras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser. Verksamheten skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet. |
” |
Lagens andra paragraf betonar vikten av barnperspektivet som ska genomsyra verksamheten.
| ” |
2 § När åtgärder rör barn skall det särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver. Med barn avses varje människa under 18 år. |
” |
SoL ger inte kommunerna någon rätt att använda tvång. Tvång i samband med missbruk regleras av Lag om vård av missbrukare i vissa fall (LVM), tvångsvård av ungdomar regleras av Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Dessa två lagar är socialtjänstens enda verktyg för att bereda någon tvångsvård. Socialtjänsten kan i akuta situationer göra omedelbara omhändertaganden enligt dessa två lagar men besluten omprövas alltid av länsrätten.
| ” |
3 § Bestämmelser om vård utan samtycke ges i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall och i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. |
” |
Kapitel 2 - Kommunens ansvar
Andra kapitlet reglerar bland annat vilken kommun den enskilde ska få hjälp av. Grundreglen är att vistelsekommunen har ansvaret. Att avgöra vilken kommun som är vistelsekommun är inte enkelt och detta leder ofta till tvister. En konsekvens av vistelsebegreppet är att om en person som tex har hemtjänst åker på semester till grannkommunen så är det nu grannkommunen som ska tillhandahålla hemtjänsten i sommarstugan.
Kapitel 3 - Socialnämndens uppgifter
Kapitel 4 - Rätten till bistånd
Fjärde kapitlets första paragraf innebär att den som har behov av hjälp för att uppnå en skälig levnadsnivå och inte kan få hjälp på något annat sätt har rätt till bistånd av kommunen. Detta bistånd omfattar till exempel äldreomsorg, missbruksvård och ekonomiskt bistånd.
Att överklaga
Avslagsbeslut enligt SoL 4 kap 1§ kan överklagas till länsrätten genom förvaltningsbesvär. Överklagandet ska innehålla information om vilket beslut man överklagar, vad i beslutet man vill ha ändrat samt varför. Överklagandet ska vara skriftligt och skickas till den beslutande myndigheten - inte till länsrätten - inom tre veckor.
Referenser
Nordström, C. & Thunved, A.: De nya sociallagarna, Norstedts juridik, Stockholm 2005.
