Från Rilpedia

Slaget vid Poitiers den 19 september 1356 blev ett katastrofalt nederlag för den franske kungen Johan II i hundraårskriget mellan Frankrike och England.

Engelska trupper under Edvard III:s äldste son Edvard, Den svarte prinsen, förföljdes av de troligen i numerär överlägsna franska styrkorna. I närheten av Poitiers intog engelsmännen en stark ställning i en av häckar och busksnår omgiven vingård som ytterligare befästes med gravar och palissader där de franska riddarna hejdades och blev lätta mål för de engelska bågskyttarnas pilar. Större delen av de anfallande riddarna nedgjordes eller togs till fånga. Från försvar övergick engelsmännen till ett våldsamt rytterianfall mot det på öppna slätten stående franska fotfolket som endast gjorde ett svagt motstånd och tog till flykten. Utom franske kungen och hans yngste son hade 2 000 franska riddare och adelsmän samt ett ännu större antal ofrälse krigare råkat i fiendens våld. På grund av att Den svarte prinsens här var för svag för att han skulle kunna dra någon vidare fördel av sin lysande seger drog han sig tillbaka till Bordeaux med rikt byte.

Johan II som togs till fånga måste för att bli frisläppt betala en ofantlig lösesumma samt ingå den för Frankrike så förödmjukande freden i Bretigny 1360.

Detta var det andra stora slaget under hundraårskriget där långbågen triumferade över armborstskyttar och riddare i tunga rustningar. Det första slaget stod vid Crécy 1346, det tredje vid Azincourt 1415.