Slaget om Tammerfors
Från Rilpedia
Slaget om Tammerfors | |||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|
Del av Finska inbördeskriget | |||||||
Ruiner i Tammerfors efter att staden intagits av de vita. |
|||||||
|
|||||||
Stridande | |||||||
De vita | De röda | ||||||
Befälhavare | |||||||
Gustaf Mannerheim | Hugo Salmela | ||||||
Styrka | |||||||
13 000 (med 700 frivilliga svenskar) | 15 000 man | ||||||
Förluster | |||||||
700 döda 2 000 sårade |
2000 döda 2 000 sårade 11 000 fångar |
Uleåborg – Ahvola – Tammerfors – Helsingfors – Viborg
Slaget om Tammerfors var ett slag under det finska inbördeskriget som pågick 25 mars-6 april 1918. Slaget, som kan betraktas som det finska inbördetskrigets vändpunkt, slutade med en seger för de vita. En stor del av Tammerfors förstördes vid de intensiva gatustriderna.
Operationerna mot Tammerfors, ledda av C.G.E. Mannerheim, började den 25 mars 1918. Staden försvarades hårdnackat av de röda, ledda av Hugo Salmela, och detta blev det första slaget i Nordens historia vilket kom att utkämpas i en industristad.
Den 6 april var slaget över och de vita rensade ut det sista desperata röda motståndet i Tammerfors. Slaget hade krävt 2 000 döda och omkring 2 000 sårade på den röda sidan, medan de vita förlorade 700 döda och ytterligare 2 000 sårade. Omkring 11 000 röda togs som fångar.
Den svenska frivilligkåren deltog i slaget om Tammerfors. De kämpade på den vita sidan och bestod av ungefär 350 frivilliga svenskar.