Flerbostadshus
Från Rilpedia
Flerbostadshus betecknar en byggnad med en gemensam entré för flera olika bostäder. I stadskärnorna var det länge vanligt med flerbostadshus i form av gathus, vars fasadliv låg i kant med gatan, som byggdes upp kring ett helt kvarter med innanförliggande gård med tillhörande gårdshus. Dessa gathus byggdes ofta av olika byggherrar och under en längre tidspediod, vilket gjorde att de ofta fick ett variationsrikt utseende. I och med 1920-talets klassicism blev det vanligt att gå från de tidigare små, avskiljda innergårdarna för varje fastighet till storgårdskvarter, som utnyttjades gemensamt av alla fastigheter i kvarteret. När modernismen slog igenom på 1930-talet förespråkades ett mer luftigt förhållande i stadsbyggnaden och man introducerade då lamellhusen, som ställdes parallellt i rät vinkel mot varandra, ofta ordnade i nord-sydlig riktning. Fristående flerbostadshus kategoriseras i höghus, om antalet våningar är fem eller högre, och låghus, med ett våningsantal på fyra eller färre.
Innehåll |
Typer av flerbostadshus
Gathus
- För andra betydelser, se Gathus.
Gathuset är den mest traditionella byggnadsformen för flerbostadshus och denna hustyp dominerade inom stadsbyggandet fram till funktionalismens genombrott. Dess namn kommer ifrån att dess fasadliv ligger i gatukanten. Skalan på dessa hus varierar beroende på stadens storlek, samt gatans bredd och kan sträcka sig från tre till sex våningar. Bakom husen ligger oftast en för fastigheten gemensam innergård, men under 1920-talet framkom även seden med storgårdar, som är gemensamma för hela kvarteret. I städernas centrum består bottenvåningen oftast av en port, som leder in till gården, och butikslokaler med skyltfönster ut mot gatan. Våningarna ovanför nyttjades som bostäder.
Lamellhus
Lamellhuset är en typ av lägre hyreshus, uppfört som en friliggande byggnadslänga. Våningarna beträdes från trapphus, men ofta utan hiss. Ett lamellhus kan betraktas som en sorts radhus för flerfamiljsboende. Smalhus är en variant av lamellhus. Om längan är högre än fyra våningar, kategoriseras det normalt som skivhus. Denna hustyp blev vanlig i och med modernismen under 1930-talet och arrangerades ofta i grupper ställda i rät vinkel och parallellt med varandra. Till en början byggdes dessa i en strikt funktionalistisk stil med platt tak och putsade fasader, med de kom senare att anpassas till regionala skillnader. Till exempel fick de i Sverige ofta sadeltak och tegelfasader.
Skivhus
Skivhuset är en typ av höghus med avlång byggnadskropp av lägst fem våningars höjd, vanligen uppförd på rektangulär grundplan och normalt försedd med hissar. Liksom lamellhusen är dessa oftast placerade parallellt med varandra. Denna byggnadstyp blev i Sverige mycket vanlig under 1960- och 70-talen i och med miljonprogrammets industrialiserade byggande. I de större bostadsområden som skivhusen uppfördes i under miljonprogrammet kombinerades denna byggnadstyp oftast med två- eller trevånings lamellhus. Konstruktionsmässigt består dessa oftast av en så kallad "bokhyllestomme" av betong med prefabricerade betongelement som fasad.
Punkthus
Punkthuset är ett modernt bostads- eller kontorshus med koncentrerad plan och i regel endast ett trapphus, centralt beläget i byggnadens inre med lägenheterna grupperade runtom. Punkthuset har således markerad höjdverkan och utnyttjas normalt för höghusbyggande. Punkthusen började användas på 1930-talet och uppfördes i fyra till fem våningar. På 1940-talet blev denna byggnadstyp vanlig i städernas utkanter och från 1950-talet ökade byggnadshöjden till att ofta omfatta åtta till tio våningar. I modern tid används punkthus ofta i förtätningsprojekt i redan utbyggda stadsdelar.
Stjärnhus
Stjärnhuset är ett flerfamiljshus, oftast i tre eller fyra våningar. Grundformen är tre huskroppar som är sammanfogade till en treuddig stjärna med ett gemensamt trapphus i mitten. Dessa stjärnor sitter sedan ihop med varandra i spetsarna i mer eller mindre långa kedjor. Många är ritade av arkitekterna Backström och Reinius. Exempel på sådana stjärnhus, byggda i slutet av 1940-talet och början på 1950-talet finns i Gröndal i Stockholm, Rosta-området i Örebro och på Mellanheden i Malmö.
Det är även benämningen på femuddiga punkthus. De har en plan med fem identiska trerumslägenheter. Stjärnhus av denna typ byggdes på 1960-talet i Västra Frölunda, Göteborg, dessa har åtta våningar, är ritade av GAKO arkitekter och kallas kort och gott för Stjärnhusen av boende i området runt och omkring Frölunda.
Loftgångshus
Loftgångshus eller svalgångshus är flerfamiljshus i två eller fler våningar, där entré till lägenheterna inte sker via ett trapphus utan istället via en lång gång på utsidan av huset. Gången kallas loft- eller svalgång och är öppen och utan uppvärmning, en per våningsplan som går längs med hela fasaden. Den kan liknas med en stor gemensam balkong. Byggnadstypen blev i Sverige vanlig under miljonprogrammet och togs fram för att minska kostnaderna för trapphus och hiss, samt som en social åtgärd tänkt att öka kontakten mellan de boende. Nackdelar med byggnadstypen är att loftgången gör att ljusinfallet i lägenheterna minskar, samt att personer som passerar förbi på loftgången har insyn i lägenheten. Därför placeras oftast, utöver entrén, badrum med insynsskyddade fönster och kök ut mot loftgången.
Se även
Referenser
Källor
- Björk, Cecilia & Reppen, Laila (2000), Så byggdes staden. Stockholm: AB Svensk Byggtjänst. ISBN 91-7332-954-1
