Från Rilpedia

Skandinavisk Förening för Science Fiction, förkortat SFSF. Stockholmsbaserad science fiction-förening, central för svensk SF-fandom sedan slutet av 1950-talet. Föreningens tidning är landets äldsta fortfarande utkommande fanzine.

Innehåll 1 Verksamhet 2 Historik 3 Science Fiction Forum 4 Ordförande 5 Externa länkar 6 Källor

Verksamhet

SFSF bildades 1960 med syfte att verka för att sprida och befästa intresset för science fiction i Sverige och de övriga nordiska länderna. Sedan dess har föreningens intressesfär utökats till fantasy- och skräcklitteraturen och den har nu inträtt i dataåldern. Föreningen arrangerar SF-kongresser, har mötesverksamhet och utger fanzinet Science Fiction Forum, för vilka bland andra John-Henri Holmberg, Mats Linder, Bertil Mårtensson och Steve Sem-Sandberg varit redaktörer. Nuvarande redaktör är Karl-Johan Norén^[1]. Science Fiction Forum var under 1960- och 1970-talet ett ganska regelbundet utkommande fanzine med ett ofta rikt material av noveller, recensioner, författarpresentationer och debatter.

Av dagens cirka 180 medlemmar är bara ett fåtal från övriga Skandinavien, och hela 40% är från Stockholmsområdet.

Historik

SFSF grundades sedan den tidigare SF union skandinavien visat sig omöjlig att rädda. De fans som startade den nya föreningen ville undvika alltför högtravande planer på riksomfattande unioner, men drevs samtidigt (notera föreningens namn!) av den på femtiotalet förhärskande uppfattningen att sf-fans borde enas kring målet att sprida sf. Trots det visualiserades SFSF i första hand som en förening för enskilda intresserade och med verksamheten förlagd till Stockholm. Ett föreningsfanzine startades nästan genast; se nedan.

De första åren präglades av liten aktivitet och växande inre stridigheter, eftersom flera av de aktiva motsatte sig ordföranden George Sjöbergs som de ansåg alltför dominerande ställning och intolerans (Sjöberg var bland annat tidig, fanatisk icke-rökare och ville förbjuda rökning på mötena). Efter en kris våren och sommaren 1962 uteslöts Sjöberg ur föreningen.

Därefter var SFSF fram till sextiotalets slut en växande Stockholmsförening som dessutom publicerade svensk fandoms viktigaste fanzine. Från ett 30-tal medlemmar 1963 nådde man 1970 över 100. Mötesverksamheten bedrevs hemma hos medlemmar, nio gångar av tio i Lars-Olov Strandbergs lägenhet på Folkskolegatan 22. 1971 började man hålla också möten i hyrd lokal, till en början i Observatoriekällaren, en studentlokal i Observatorielunden; 1972 höll här det största mötet i föreningens historia, då nära 150 personer samlades för att höra Åke Ohlmarks tala om Tolkien.

När Askild & Kärnekull 1976 beslutade lägga ned sin sf-bokklubb kom föreningen med förlaget överens om att att ta över bokklubben. Därmed steg medlemsantalet, som var omkring 200, ytterligare till över 800. 1977 anskaffades en fast lokal på Pontonjärgatan 45, där tre rum i källarplanet användes för möten och tryckpress medan en stor lokal i gatuplanet inreddes som bokhandel.

Åren fram till sommaren 1980, då lokalen måste överges till följd av hyreshöjningar, var de mest aktiva i Stockholmsfandoms historia. Någon typ av verksamhet förekom så gott som dagligen i föreningslokalen; en typisk vecka fanns program fyra eller fem kvällar med föredrag, studiecirklar, föreningsmöten, filmvisning eller informella sammankomster för aktiva. Under namnet Feminac inrättades en särskild sektion för aktiva kvinnliga medlemmar.

Efter lokalbytet 1980 inrättades föreningens tryckpress och lager i en källarlokal på Östermalm, klart olämplig för mötesverksamhet. Sf-bokhandeln inhystes en tid i samma lokaler som seriebutiken Metropolis. Mötesverksamheten minskade dramatiskt, medan i gengäld det nystartade medlemsbladet Spektra utvecklades till ett regelbundet och viktigt forum för sf-kritik.

En ny, fast lokal till bokhandeln skaffades i mitten av 80-talet på Atlasgatan, och här kunde också medlemsmöten på nytt börja hållas med viss regelbundenhet. Slutligen flyttades bokhandeln vid slutet av 80-talet till Stora Nygatan i Gamla stan, men i samband med det ombildades bokhandeln till fristående juridisk person och enskilda gick in som huvudägare; SFSF blev på nytt väsentligen en förening, och mötesverksamheten förlades nu till de lokaler på Västmannagatan som Stiftelsen Alvar Appeltoffts minnesfond sedan 1989 förfogat över. Vid början av 2000-talet sades också den lokalen upp och föreningsverksamheten bedrivs åter i styrelseledamöternas bostäder eller i tillfälligt lånade lokaler.

Genom åren har föreningen också medverkat till arrangerandet av ett dussintal mindre och större sf-kongresser i Stockholm, däribland åren 1965, 1968, 1977, 1978, 1979, 1980, 1982, 1983, 1985 och 1992.

SFSF har efter sina första nära 50 verksamhetsår omkring 200 medlemmar, publicerar fortfarande (men numera mycket oregelbundet) tidskriften Science Fiction Forum, och är fortfarande en betydelsefull del av svensk sf-fandom.

Science Fiction Forum

SFSF utger sedan 1960 fanzinet Science Fiction Forum, ibland förkortat SF-forum. Under lång tid (framför allt åren 1965–1975) var SF-forum det dominerande sf-fanzinet i Sverige. Två gånger slog det dessutom svenskt fanzinerekord i antal sidor: med nr 21-22 (1965) som innehöll 114 sidor, och med nr 40 (1968) som innehöll 252 sidor. SF-forum har genom sin existens publicerat noveller och (i följetongsform) romaner, artiklar och författarporträtt, stora mängder recensioner, debatt, insändare och bibliografier. Ett hundratal skribenter har medverkat i fanzinet; av de fem följetongspublicerade romanerna har senare två utkommit i bokform, medan ett inte obetydligt antal noveller ur fanzinet rönt samma öde. SF-forum var de första åren ett relativt ordinärt fanzine, och överskuggades 1960–1962 odiskutabelt i såväl kvalitet som regelbunden utgivning av Sam J. Lundwalls likaledes stencilerade fanzine Science fiction nytt. Men från och med 1965, då Mats Linder inträtt som redaktör med den förbluffande ambitionen att utge fanzinet månatligt, blev SF-forum det helt dominerande seriöst science fiction-inriktade fanzinet i svensk fandom. Under andra hälften av 60-talet introducerades en rad för svensk sf-fandom nya skribenter, viktigast sådana som Göran Bengtson, Sten Dahlskog och Sven Christer Swahn, senare bland andra Steve Sem-Sandberg, Inger Edelfeldt, Karl Wärneryd, Kjell Rynefors med flera. Åren 1965–1975 publicerades fanzinet med 52 nummer som i genomsnitt innehöll 56 sidor; utgivningen har sedermera blivit mer sporadisk men kvaliteten har genomgående under fanzinets nu snart 50 utgivningsår och cirka 110 nummer varit hög. Grundande redaktör (nr 1–4) var George Sjöberg; senare redaktörer har varit bland andra Bo Stenfors, Mats Dannewitz Linder, John-Henri Holmberg, Bertil Mårtensson, Per Insulander, Peder Carlsson, Rune Forsgren, Steve Sem-Sandberg och Karin Lundwall. SF-forum utges fortfarande och är därmed landets äldsta utkommande fanzine.

Ordförande

• 1960–maj 1962: George Sjöberg
• maj 1962–maj 1964: Jörgen Peterzén
• maj 1964–1970: Lars-Olov Strandberg
• 1971: Jörgen Peterzén
• 1972: Per Insulander
• 1973: Lars-Olov Strandberg
• 1974: John-Henri Holmberg
• 1975: Lars-Olov Strandberg
• 1976: John-Henri Holmberg
• 1977: Bo K Eriksson
• 1978: John-Henri Holmberg
• 1979: Lars Sydolf
• 1980: Stieg Larsson
• 1981–1987: Kaj Harju
• 1988–1991: Michael Svensson
• 1992: Mats Lignell
• 1993: Catharina Wrååk
• 1994-1998: Carolina Gómez Lagerlöf
• 1999-2006: Eva Norman
• 2007- Carolina Gómez Lagerlöf

Externa länkar

• Officiell webbplats

Källor

1. ↑ Science Fiction Forum – Officiell webbplats

Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (juni 2009)