Sköldkörtel

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Sköldkörtel (thyroid gland) och bisköldkörtlar (parathyroid glands)

Sköldkörteln, thyroidea, är en två- eller (hos vissa människor) tredelad endokrin körtel lokaliserad på halsen, strax under struphuvudet och utmed sidorna på luftstrupen. Sköldkörtelns hormon som går direkt ut i blodet påverkar ämnesomsättningen.

Sköldkörteln består av två, ibland tre, lober. Den tredje loben benämns pyramidloben och finns hos ca 15 % av befolkningen.

Mikroskopiskt består sköldkörteln av bollformade folliklar, i vars innandöme sköldkörtelhormonerna produceras. Dessa hormoner är tyroxin (T4) och trijodthyronin (T3). T3 är ett aktivt hormon medan T4 snarare kan betraktas som ett prohormon och omvandlas till T3 i vävnaderna. Huvuddelen av i blodet cirkulerande T4 och T3 är bunden till proteiner. Det är den fria icke-proteinbundna delen av T4 och T3 som är biologiskt aktiva, fritt T4 och fritt T3.

Produktionen av T3 och T4 regleras av det sköldkörtelstimulerande hormonet TSH från hypofysen. Mycket TSH ger mycket T3 och T4. Hypofysen regleras i sin tur av ett sköldkörtel-releasing hormon TRH från hypothalamus. Mycket TRH ger mycket TSH och därmed mycket T4 och T3. För syntes av sköldkörtelhormonerna krävs jod. Sköldkörtelhormonerna T3 och T4 transporteras i blodet i störst utsträckning bundet till proteinet TBG (engelska: Thyroxine-Binding Globulin), men även till viss del av albumin.

Det är relativt vanligt med sköldkörtelsjukdomar och de drabbar 5% av befolkningen. Sköldkörtelhormonerna är viktiga bland annat för normal tillväxt under uppväxten. Brist på sköldkörtelhormoner under tidiga barndomsår kan resultera i kretinism, som karaktäriseras av bland annat mental retardation och kortvuxenhet.

Sköldkörtelhormonerna ökar även cellernas metabolism (ämnesomsättning) och därigenom värmeproducerande förmåga samt förmåga att bibehålla rätt koncentrationer av joner i och utanför cellen. De vanligaste orsakerna till underfunktion i sköldkörteln, hypothyreos, är globalt endemisk jodbrist samt ett autoimmunt tillstånd benämnt Hashimotos thyroidit vilket är vanligaste orsaken i I-länderna. Sköldkörtelns sjukdomar är en undergrupp till endokrinologi som är en del av invärtesmedicin.

Överproduktion av sköldkörtelhormon går under benämningen hypertyreos (jmf struma). Vid hyperthyroidism är kroppens metabola processer hyperaktiva. Vid hypertyreos är halten av TSH i blodet sänkt medan fritt T4 och fritt T3 i typiska fall uppvisar förhöjda halter. Vid hypotyreos gäller de motsatta förhållandet för TSH, fritt T4 och fritt T3.

Personliga verktyg