Från Rilpedia

Sir Robert Cornelius Napier, 1:e baron Napier av Magdala, brittisk fältmarskalk, född 6 december 1810 i Colombo på Ceylon, död 14 januari 1890 i London, blev ingenjörsofficer och inlade på 1840- och 1850-talen såväl i fält som genom utförande av märkliga vägar för samfärdseln stora förtjänster om det engelska väldets utbredning och stadgande i Indien.

I de båda sikh-krigen utmärkte han sig högeligen, främst vid stormningen av Multan 23 januari 1849. Under det stora sepoysupproret spelade han 1857 en viktig roll på de båda expeditioner, som undsatte de i Lucknow belägrade brittiska trupperna, varefter han 1858 i grund besegrade upprorsledaren Tantia Topi och i januari 1859 tvang denne att ge sig, varmed upproret kan sägas ha definitivt kuvats. Han belönades för dessa bedrifter med knightvärdighet. 1860 var han sir Hope Grants närmaste man i befälet i krigsföretaget mot Kina, blev 1861 generalmajor och chef för krigsdepartementet i den indiska regeringen samt erhöll 1865 överkommandot i Bombay.

1868 ledde han, som 1867 blivit generallöjtnant, den ryktbara, med beundransvärd raskhet och precision utförda expeditionen mot kejsar Teodor av Abessinien och fick med anledning därav bl.a. peersvärdighet (1868), med titeln baron Napier of Magdala (efter kejsar Teodors av Napier stormade residens, Magdala), ävensom en årlig pension å 2 000 pound sterling för sig och sin närmaste arvinge. 1870 blev Napier högste befälhavare över krigsmakten i Indien, var 1876-1883 guvernör på Gibraltar och utnämndes sistnämnda år till fältmarskalk. 1878 var han utsedd till högste befälhavare i det krig, som var nära att utbryta mellan Storbritannien och Ryssland, men som avböjdes genom de förhandlingar, vilka ledde till båda makternas deltagande i Berlinkongressen. En ryttarstaty över Napier (av Boehm) finns i Calcutta, en kopia därav på Waterloo Place i London.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).