Från Rilpedia

Marcus Larson, född 1825 Lilla Örsätter Åtvidaberg, död 1864, var en svensk målare. Han skildrade naturens krafter på ett romantiskt och dramatiskt sätt. Larson hade en kort karriär och avled vid 39 års ålder, men ses ändå som en av Sveriges främsta 1800-talskonstnärer.

Marcus Larson är en centralgestalt i denna utveckling. Ingen annan konstnär har heller som Marcus Larson förknippats med den romantiska uppfattningen om det skapande geniet. Han var den idén personifierad. Han själv har naturligtvis även till stor del präglat vår bild av ett målargeni. Hans livsöde innehåller allt som en saga om en ur folkdjupet härstammande och obemedlad yngling som erövrar världen skall innehålla.

Skeppsbrott i Bohuslänska skärgården

1856 var Larson i Düsseldorf och på julafton skissade han på ett solnedgångsmotiv vid den bohuslänska kusten, men Larson drömde om att måla en större tavla, hans atelje var alltför trång. Så en dag när han satt i stans populäraste café och drack öl fick han idén att han skulle måla i cafélokalen. Sagt och gjort så hyrde han lokalen i 14 dagar. Duken han spände upp var 10-12 fot hög och 18 fot bred.

Efter 10 dagar var tavlan klar. Tavlan ställdes ut på akademien och det byggdes en utsiktsramp för att åskådarna skulle få en överblick över tavlan, priset var 5 Silbergroschen per titt och det annonserades att intäkterna skulle gå till välgörande ändamål, vilket fick stort uppseende, särskilt bland övriga konstnärer, utställningen varade mellan 25 jan. och 15 feb. 1857 Tavlan ställdes också ut bland annat i Köln och Berlin sedan till Salon Carré i Paris där den hyllades. Därefter ställdes den också ut i Stockholm där Larson tänkte skänka tavlan till staten tillsammans med köpet av Vattenfall i Småland, men då Larson på hösten inte fick sälja nämnda tavla tog han ned den stora tavlan och tog den med sig när han lämnade Sverige och fortsatte sina resor, han visade den under några år, sista gången någon skrivit om tavlan var 1863, Efter Larsons död i London försvann tavlan.^{[1] [2]}

Källor

1. ↑ Ord och Bild, Femte årgången 1906, kapitlet En försvunnen Jättetavla och dess öden, av Axel Gauffin, sida 586 ff.
2. ↑ Ord och Bild nummer 11 1906, En försvunnen Jättetavla och dess öden, av Axel Gauffin, [1]