Shangani patrol
Från Rilpedia
Shangani patrol var en incident i Rhodesias historia som inträffade 1893 och där 32 soldater dödades i strid med Matabele.
Innehåll |
Innan slaget
Innan British South Africa Company Police ockuperade Bulawayo (Rhodesia) i november 1893 (under Matabelekriget) flydde Lobengula norrut.
Leander Starr Jameson skickade iväg major Patrick William Forbes med en styrka för att gripa Lobengula. Det hade regnat mycket i området och vagnarna rörde sig framåt mycket långsamt. Det tog dem 2 veckor att komma mindre än 30 km. Därför skickade Forbes tillbaka vagnarna och en stor del av manskapet till Bulawayo.
Han fortsatte med 160 man, förnödenheter för tio dagar och två Maxim (maskingevär). På kvällen den 3 december gick Forbes styrkor i laager vid Shanganiflodens södra bank. Uppgifter tydde på att Lobengula befann sig endast en dag före styrkan.
Allan Wilson söker efter Lobengula
Forbes gav major Allan Wilson i uppdrag att med tolv man rekognosera längs floden, men återvända före mörkret. Ett antal extra män följde med Wilson och de var totalt 20 man. Gruppen fick sedan namnet Shangani Patrol.
Wilson återvände inte, men skickade ett meddelande om att han funnit spår av Lobengula och bad Forbes att gå över floden under natten med sina styrkor. Forbes ville dock inte förflytta sina män mitt i natten, men skickade John Henry Borrow med lite förstärkning.
Vid gryningen förflyttade Forbes sin huvudstyrka ned till floden, men de blev överfallna av Matabele. De förlorade 16 hästar och fem man skadades. Några av Forbes’ män hade hört skottlossning från andra sidan floden. Frederick Russell Burnham med soldaterna Ingram och Gooding kom till lägret med nyheter om att Allan Wilson och hans män var omringade av flera hundra Matabelekrigare. Under tiden hade vattnet i floden hunnit stiga så mycket att Forbes styrkor inte skulle kunna gå över.
Wilson omringas av 3000 krigare
Shanganipatrullens möte med mängder av stridslystna Matabelekrigare blev deras sista strid. Hur den gick till i detalj finns det inga vittnesuppgifter om eftersom alla dog. Men senare forskning och samtal med deltagande Matabelekrigare gav tillräckligt för att händelseförloppet skulle kunna beskrivas.
Allan Wilson (stående nr 3 från vänster) och några av dem som ingick i Shangani Patrol och stupade i striderna. Mörkret och regnandet gjorde situationen svår. På morgonen hade de nått fram till det område där Lobengula skulle kunna befinna sig. När de gjorde halt vid en övergiven vagn hördes ljud från buskaget och de blev beskjutna. De första skotten missade men två hästar sköts ned. Skotten var signalen till Matabelekrigare att strida mot de vita männen. men många krigare var långt borta och det tog tid innan de anslöt sig. Wilsons män sköt tillbaka för att hålla krigarna på avstånd. Nu visste Matabele var de vita männen fanns och kunde slå till när som helst.
Vad Wilsons män visste var att Matabelekrigarna var många, men att de var cirka 3000 hade de nog ingen aning om.
Några av Wilsons män hade skadats och de fortsatte marschen mot floden i hopp om att kunna förenas med Forbes män. De skadade männen gick i mitten. De marscherade ett par kilometer utan problem, men upptäckte en stor skara Matabelekrigare rakt emot sig på långt avstånd. De hästburna skulle kunna bryta igenom, men då skulle de tvingas lämna de skadade bakom sig och det var otänkbart.
Men tre man lyckades bryta igenom för att kunna nå floden och söka snabb hjälp av Forbes på andra sidan floden. När de nådde floden var vattnet så högt att ingen hjälp skulle kunna ta sig över tillräckligt snabbt. Strax därefter började Matabelekrigarna skrika och skjuta mot Shanganipatrullen.
Gruppen försöker skydda sig med de döda hästarna
Allan Wilson och hans män drog sig samman i laager med hästarna som skydd. De var fullständigt omringade av många hundra krigare och hade själva inte så gott om ammunition att de kunde slösa med den. De visste att deras öde var beseglat och var beredda att göra det bästa av situationen. Och det bästa var att döda så många krigare som möjligt. Allt annat vore självmord. De behöll sitt lugn och var beslutna av att strida till sista man. De hästar som blev beskjutna användes som skydd mot krigarnas kulor och spjut. Wilson gav männen goda råd och gjorde det bästa av situationen.
Vid ett tillfälle hade Matabele erbjudit männen att få leva om de lade ner sina vapen och gav upp. De vägrade och fortsatte striden. De män som skadats fortsatte att skjuta ända tills de förlorade medvetande eller dog. Wilsons män var noga med att sikta så att varje kula träffade sitt offer med dödlig verkan.
En efter en stupar
En efter den dog hästarna. Männen skadades svårt och en efter en stupade, varav flera i plågsamma smärtor.
När endast fem skadade vita män var kvar i livet sjöng de ”Go Save the Queen”, tog varandra i händerna och inväntade sina öden. Matabelespjuten trängde in i deras kroppar och de dog en grym död. En av dem levde med spjut i kroppen i flera minuter och kunde under sin sista stund skjuta ner flera krigare. Wilson och alla man män stupade. De hade lyckats döda ungefär 600 Matabelekrigare innan Wilson själv, svårt skadad, stupade som siste vite man då han fick ett spjut genom kroppen.
Kropparna hittas i Februari 1894
Det blev sedan svårt att lokalisera platsen för striderna. Först i februari 1894 hittades kropparna av 34 soldater som tappert kämpat för sina liv. De hittades av James Dawson och James (Paddy Reilly. De samlade noggrant ihop resterna av kropparna och såg till att begrava dem i en gemensam grav under ett träd. De märkte platsen med ett kors och texten ”To Brave Men”. Resterna flyttades senare och gravsattes slutligen i Matopo Hills.
De övriga soldaterna i Forbes’ trupp vände om. De hade väldigt lite mat och tvingades utstå flera överfall från Matabele. De kom fram till Bulawayo den 10 december(1893).
Film
Dramtisering om Shangani Patrol
Litteratur
- The white men sang, av Alexander Fullerton (1977). En dramatiserad och detaljerad skildring av händelseförloppet i novellform.
- Rhodesia, av du Toit (1897).
- Scouting on two Continents, av Frederick Russel Burnham (1926)
- The Shangani Story, A. J. Smit (1952)
- Battles of the Nineteenth Century (Cassel, 1896)
