Sefarder
Från Rilpedia
Sefarder (även Sefardim) är en benämning på judar av arabisk-spansk-judisk härkomst som förvisades från den Iberiska halvön sedan de kristna återerövrat Spanien från de muslimska morerna i slutet av 1400-talet. (Sefarad är hebreiska för Spanien).
På 700-talet samt därefter på 1000-talet hade många judar flyttat från Babylon till Spanien. Där hade de stora friheter, innehade höga ämbeten, deltog i alla industriella arbeten och ägnade sig med iver åt vetenskapliga och kulturella sysselsättningar. I Spanien mer än någon annanstans nådde judarna (efter 711) under araberna (s.k morer) en hög grad av materiellt välstånd och andlig utveckling.
Det var bland andra judar, som översatte de arabiska tolkningarna av hebreiska och senare till latin grekiska skrifter, och även i läkekonsten hade de stor betydelse. Högskolorna i Montpellier och Salerno upprättades av judar; flera kristna konungar, till och med påvar, hade judiska läkare. De utmärkte sig vidare som astronomer, och de berömda tavlor, som Alfons X lät utarbeta, hade man judar att tacka för.
Den öppenhet som muslimerna visat mot judarna, iakttogs senare även av de kristna konungarna i Spanien (flera av dem hade judar till finansministrar), och därför blev detta land den ena medelpunkten för judarna (sefardim eller spansk- (ladino-)talande judar), medan Polen, dit de begav sig i mängd från Tyskland, i synnerhet sedan 1100-talet, och där de länge levde i välmåga, blev deras andra hem (aschkenasim, de tysk- (jiddisch-)talande polska och tyska judarna). I de stora spanska städerna fanns blomstrande församlingar delvis i särskilda kvarter ("juderia").
Från början av 1400-talet, förändrades det politiska läget.1391 tvingades många judar att låta döpa sig. Längre fram växte oviljan mot dessa nykristna (conversos eller marranos), eftersom deras rättrogenhet misstänkliggjordes och på grund av sådana idéer som senare har gjort sig kända som antisemitism.
De arabiska morerna besegrades slutligen 1492, efter belägringen av Granada, och drevs bort från den Iberiska halvön av de spanska kristna regenterna Ferdinand II av Aragonien och Isabella I av Kastilien. Och samma år, den 30 mars 1492 meddelades det att alla judar i landet måste antingen konvertera till kristendomen och döpa sig eller lämna landet. De som lämnande landet behöll det spanska språket, som kallas sefardi eller ladino. Stora grupper lämnade landet även om det exakta antalet inte går att fastställa. Flera utvandrade till olika medelhavsländer, inte minst Balkanområdet.
Se även
Källa
- Nordisk familjebok (1910), band 13, s. 221 länk
