Schweiziska folkpartiet

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Schweiziska folkpartiet (SVP) (ty. Schweizerische Volkspartei, fr. Union Démocratique du Centre (UDC), it. Unione Democratica di Centro (UDC), rm. Partida Populara Svizra (PPS)), är ett schweiziskt politiskt parti. Partiet bildades den 22 september 1971 genom en sammanslagning av det agrara och landsbygdsbaserade BGB och Bündner und Glarner Demokraten.

Schweiziska folkpartiet är det största partiet i Förbundsförsamlingen med 54 ledamöter i Nationalrådet och 8 ledamöter i Ständerrådet. Toni Brunner är ordförande i SVP sedan mars 2008.

Historia

Schweiziska folkpartiets historia går tillbaka till 1917, då ett bondeparti bildades i Bern. Snart bildades liknande partier i landets andra kantoner. Tillsammans bildade partierna en federation som 1929 hade vuxit sig tillräckligt stark för att få Rudolf Minger, en av dess ledare, invald i det federala rådet, och sedan dess har partiet alltid haft en stol där. Formellt organiserades partiet 1936 som Böndernas, handlarnas och de oberoendes parti (tyska: Bauern-, Gewerbe- und Bürgerpartei [BGB]; franska: Parti des Paysans, Artisans et Indépendants [PAI]). 1971 gick de samman med Bündner und Glarner Demokraten i Glarus och Graubünden (bildat 1942) och bytte i samband med det namn till Schweiziska folkpartiet.

SVP har alltid haft starkast stöd i de tysktalande delarna av Schweiz, men sedan 2000 har stödet även vuxit i de fransktalande delarna. 2007 hade partiet starkast stöd i Thurgau och Schwyz (båda över 40%) och svagast i Fribourg, Valais och Ticino.^[1]

Valet 2007

Det schweiziska regeringssystemet är baserat på en muntlig överenskommelse som baserar sig på ömsesidigt förtroende, kallat Zauberformeln, där stolar i det 7-bemannade Förbundsrådet är utsedda enligt varje större partis del av det senaste allmänna valet. Schweiziska folkpartiet har deltagit i denna regeringskoalition sedan 1929, och på grund av dess stora växande popularitet, gav det 2003 ytterligare en ministerpost i Förbundsrådet. Platsen togs av Christoph Blocher själv, mannen som till stor del hade ansvaret till partiets stora väljarstöd. Valet i november 2007 bekräftade SVP som Schweiz största parti; en kontroversiell och polariserande kampanj, vädjan till väljarnas önskan att stärka Blocher mot påstådda försök att driva bort honom från regeringen, vilket ledde till att SVP fick den största andelen röster av alla partier i det nationella valet sedan 1919: 62 av de 200 stolarna i parlamentet.

För att utnyttja splittringen i SVP mellan den Blochertrogna högern och de mer moderata mittenmedlemmarna, nominerade Blocherkritiska parlamentsledamöter den moderata SVP-parlamentarikern Eveline Widmer-Schlumpf att utmana om platsen i regeringen som Blocher förväntades behålla. Widmer-Schlumpf valdes till att arbeta som vice SVP-minister bredvid hennes lika moderata kollega, Samuel Schmid. Dittills hade det endast inträffat tre gånger att en sittande regeringsmedlem inte blev återvald.

Upprörda över vad de ansåg vara en uteslutning från förbundsrådet, trots att de fått den största andelen av rösterna, röstade SVP-parlamentarikerna 60 mot 2 för att utesluta Schmid och Widmer-Schlumpf från parlamentsgruppen, och fortsättningsvis verka som ett oppositionsparti inom regeringen. Schmid och Widmer-Schlumpf är dock fortfarande medlemmar i SVP (de tillåts dock inte närvara vid parlamentsgruppens möten). Några SVP-politiker kräver att Schmid och Widmer-Schlumpf ska uteslutas ur partiet, det är dock inte klart hur detta ska gå till. I det schweiziska systemet är personer medlemmar i respektive kantonparti som i sin tur är medlemmar i det rikstäckande partiet. Uteslutandet ska skötas av kantonpartiet, vilka Schmids och Widmer-Schlumpfs partier i Bern och Graubünden inte kommer att göra, vilket har lett till att en del röster höjts i Schweiziska folkpartiet om att ta bort hela Bern- och Graubündensektionerna från SVP.^{[2] [3]}

Ideologi

I maj 2007 tog medlemmar i SVP och Schweiz federala demokratiska union initiativet till att ändra landets grundlagar för att stoppa byggandet av minareter. De menade att de inte hade något emot muslimer men att uppförandet av minareter gick emot landets sekularism.^[4] Ulrich Schüler, medlem i SVP och den ledande initiativtagaren, förlorade sitt mandat i parlamentet i valet 2007 trots ett stort stöd från sitt parti.

Den 1 augusti 2007 satte SVP igång en direktreklams-, tidnings- och utomhusreklamskampanj över hela Schweiz för att samla in namnunderskrifter för ett stöd till "Förbundet folkligt initiativ för utvisning av kriminella invandrare". En teckning föreställande tre vita får på den schweiziska flaggan sparkar ut ett svart får. Bildtexten var: "Ger säkerhet". Kommunfullmäktige i Geneve förbjöd utomhuskampanjen, och många av de uppsatta affischerna hade redan förstörts eller tagits ner. Av de utskickade broschyrerna i direktreklamen med betalt returporto skickades tillbaka (utan namnunderskrifter) och ledde till stora förluster för organisatörerna.

Stöd

Folkomröstningar 1919-2003. SVP (BGB fram till 1971, i mörkgrönt) tog 1999 ett stort antal röster från de högerextrema Schweizdemokraterna och Schweiziska frihetspartiet, vilka haft sina största framgångar 1991.

Från 1930-talet och fram till 1980-talet fick Schweiziska folkpartiet mellan 10%-15% av rösterna, som till största delen kom från landets bönder.

Under 1990-talet ändrade SVP kurs mot en kombination av nationalistisk populism och nyliberalism. Partiet har vunnit mycket stöd av denna förändring, de nya väljarna har främst kommit från extremhögern och de större mittenpartierna. Från att ha fått 12% av rösterna i valet 1991, fick de i valet 2007 29% av rösterna. Framgångarna ledde till en polarisering inom vänstern, vilket stärkte speciellt Schweiz gröna parti.

I valet 2003, då de blev det största partiet i parlamentet, hotade de med att ansluta sig till oppositionen om de inte fick ytterligare en stol i det federala rådet, på kristdemokraternas bekostnad (vilket nu är det minsta partiet i regeringskoalitionen).^[5] Till slut röstades Christoph Blocher in i rådet, han ersatte Ruth Metzler-Arnold.

2003 hade partiet 55 av 200 stolar i Schweiz nationella råd (den lägre kammaren i Schweiz parlament), 8 av 46 stolar i den övre kammaren samt 2 av 7 stolar i förbundsrådet. 2005 hade de 23.3% av stolarna i Schweiz kantonparlament, men endast 15.8% av platserna i Schweiz kantonregering (uppgifter från "BADAC"-index, där man mätt efter befolkning och antalet stolar). En trolig förklaring till den stora skillnaden är att många medlemmar av kantonernas partisektioner är unga och därför underrepresenterade i korpuset av den mer erfarna personal som oftast är i majoritet i regeringar.

Från 27% i valet 2003 till 29% i valet 2007, (62 av 200 stolar)^[6] slog de radikalernas rekord från 1919 av antalet stolar. En annan viktig händelse i 2007 års val var att det högerextrema, nationalistiska Schweizdemokraterna förlorade sin sista stol i parlamentet; nästan alla deras väljare hade istället gått över till SVP.

Referenser

1. ↑ http://www.parlament.ch/homepage/in-statistiken-tabellen/in-st-staerke-der-fraktionen-nach-kantonen.htm
2. ↑ ”Gerangel um SVP-Bundesräte” (på German). NZZ Online. 2008-02-20. http://www.nzz.ch/_1.674778.html. Läst 2008-03-17. 
3. ↑ ”Widmer-Schlumpf schweigt eisern” (på German). 20 Minuten. 2008-03-14. http://www.20min.ch/news/schweiz/story/30172104. Läst 2008-03-17. 
4. ↑ Imogen Foulkes (May 29, 2007). ”Swiss move to ban minarets”. BBC. http://news.bbc.co.uk/1/hi/world/europe/6676271.stm. 
5. ↑ ”Swiss Right in Political Avalanche” (på English). BBC News. 2003-10-20. http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/3204412.stm. Läst 2008-01-10. 
6. ↑ ”Nationalratswahlen Übersicht Schweiz 2007” (på German). Bundesamt für Statistik. 2007-10-22. http://www.politik-stat.ch/nrw2007CH_de.html. Läst 2008-01-10. 

Externa länkar

• Officiell webbplats

(tyska) (franska)

• Webbplats med spel som stöder SVP:s ideologi

(tyska) (franska)

• "Schweiz politiska karta" "Hermann, M. und Leuthold, H. (2003): Die politische Landkarte des Nationalrats 1999-2003. In: Tages-Anzeiger, 11. Oktober, 2003, Zürich."
• svp-politik.ch (kritisk webbplats)

(tyska).

 Denna artikel om ett politiskt parti eller en politisk organisation är bara påbörjad. Du kan hjälpa till genom att utöka den.