S:t Nicolai kyrkoruin
Från Rilpedia
Sankt Nicolai kyrkoruin är en kyrkoruin i Visby på Gotland. Kyrkan har haft flera olika byggnadsskeden och den första kyrkan på platsen byggdes omkring 1230 och fick namn efter sjöfararnas skyddshelgon, S:t Nicolaus. Senare övertogs kyrkan av dominikanbröder, vilka byggde om den till konventskyrka. I slutet av 1200-talet var Petrus de Dacia prior i konventet och på kyrkans norra sida finns en minnestavla över honom uppsatt.
Kyrkan fick sin nuvarande sträckning, med ett gotiskt kor, i slutet av 1400-talet. Flera av de olika byggnadsskedena kan spåras i kyrkans fasad, där romanska fönsteröppningar ännu finns.
De övriga konventsbyggnaderna låg norr om kyrkan. Inga synliga rester av dessa finns kvar ovan jord och på platsen finns idag en park. På kyrkans nordfasad finns spår av byggnader som suttit samman med den, däribland en korsgång som löpt utmed större delen av nordfasaden samt en tvåvåningsbyggnad i den nordöstra delen av fasaden. Inuti nordväggen finns smala trappor.
Konventet brändes och plundrades troligtvis när Lübeckarna anföll staden 1525 och i och med reformationen därefter återuppbyggdes aldrig konventsbyggnaderna. Kyrkan stod utan underhåll och 1795 tillät borgmästare Grevesmühl att byggnadsmaterial fick tas från kyrkan. Troligt är att det var vid detta tillfälle merparten av byggnadens skulpturala utsmyckningar försvann. Sedan andra hälften av 1800-talet har arkeologiska utgrävningar gjorts i kyrkan och reparationer har utförts.
Idag används ruinen ofta som konsertsal och bänkrader och en scen i väster är uppbyggda i ruinen. Till Petrus de Dacias ära uppfördes varje sommar under ett sextiotal år ruinspelet och operan Petrus de Dacia i ruinen. Operan, som är Sveriges mest spelade, skrevs av tonsättaren Friedrich Mehler. I den kan man följa Petrus liv och få en bra uppfattning om dominikanerna och dess ordens uppbyggnad.
Galleri
Sydvästra hörnet med rosettfönster. |
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör S:t Nicolai kyrkoruin
- Kultudralens webbplats
|