Från Rilpedia

Sandmannen (på tyska Der Sandmann) är en berättelse av den tyske författaren E.T.A. Hoffmann (1776-1822). Sagan består av tre skilda brev.

I det första brevet skriver berättelsens huvudperson Nathanael till sin kärestas Klaras bror Lothar. Han berättar där hur hans tid bortest i studier har resulterat till ett obehagligt möte med en man. Mannen, Giuseppe Coppola är en barometerförsäljare och påminner Nathaniel mycket om hans fars baneman Coppelius. Coppelius var en hemsk karaktär som ofta var över på middag under Nathaniels barndom. Hans mor berättade om Sandmannen för att få honom till sängs. Sandmannen var en hemsk varelse som kom och kastade sand i barns ansikten så ögonen trillade ut, Nathaniel blir senare övertygad om att Coppelius är sandmannen och Coppelius är numer Coppola reinkarnerad, i annan skepnad.

I det andra brevet skriver hans älskade Klara till honom. Vi får en kort skildring där hon ber honom glömma den hemske Coppola och hon förklarar sin kärlek till honom.

I det sista och tredje brevet skriver Nathaniel än en gång till Lothar och förklarar här hur dum han anser Klara vara då hon öppnat och läst brevet innan hon gett det till brodern, Lothar.

Efter breven tar författaren upp historien och vi kan anta att det är Hoffman själv är denne författare i berättelsen. Nathaniel blir övertygad om att han kanske bara fantiserar om Coppola och att han i barndomen bara drömt upp denna hemska person. För att påvisa sitt mentala förfrisknande så köper han en kikare av barometerförsäljaren Coppola. Med den börjar han stirra ändlösa timmar över gatan på en nästintill orörlig kvinna, Olimpia som sitter dagarna i ända i ett mörkt rum. Han blir otroligt upptagen med henne. Professorn, kvinnans fader bjuder till bal och Nathaniel blir bjuden där han dansar med denna tystlåtna kvinna som ofta känns kall. Han blir förälskad och spenderar senare dagarna i ända hos Olimpia och berättar sina historier. Hans vän försöker hjälpa honom, han berättar hur underlig Olimpia verkar men Nathaniel vill inte lyssna. Han medger att det är konstigt att hon inte säger mycket men han ser något som ingen annan ser hos henne. Det slutar med att han vill gifta sig med Olimpia. Hon visar sig vara en robot konstruerad av Professorn och ögonen har Coppola skapat. Nathaniel blir galen och mot slutet hittar han hem och får då äntligen återförenas med Klara. Allt verkar normalt igen men när han står uppe i ett torn och hittar sin kikare som han köpt av barometerförsäljaren och robotmakaren Coppola, tar han upp den och tittar i den. Han blir återigen galen och hoppar ifrån tornet de står i. Historien slutar med att Coppola går igenom folkmassan som samlats där skrattandes elakt.