Samiska offerfyndplatser

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Offerdjuren i de samiska offerfyndplatserna var, enligt de skriftliga källor som återfunnits, mest renar, men vid vissa tillfällen användes även "vita" boskapsdjur: hästar, får, tuppar och andra (köpta) djur. Därav bör även albinorenar har haft roll i offerritualerna. Ibland offrades hela djur, andra gånger specifika köttbitar, av vilka guden själv återskapade ett helt djur. Även människor lär ha offrats. Åt underjordens andar offrade man mat (brännvin, mjölk, och dylikt) (Nordisk familjebok).

De arkeologiska fynd man har gjort, är på platser som under flera århundraden används som offerplats. Eftersom de har innehållit så mycket metallföremål (spännen, ringar, mynt, och dylikt) brukar de benämnas samiska metalldepåer (NE).

  • Rautasjaure ligger 2 mil söder om Torne träsk, Lappland. Fynden gjordes nedanför ett sex meter högt stenblock och är mynt från England, Norge och Tyskland, silversmycken från Ryssland och Baltikum samt olika typer av järnpilspetsar. Deponeringen ägde rum mellan 1000- och 1200-talet.
  • Unna Saiva är en sjö i Gällivare där man funnit renhorn och -ben samt metallföremål. Fynden är från 1000- och 1100-talet. Flertalet av föremålen är också av östligt ursprung.
  • Vindelgransele har man funnit offer på stenläggningar. Fynden har varit renhorn, djurkroppar och metallföremål från 900- till och med 1300-talet.
Personliga verktyg