Saigons fall
Från Rilpedia
Ap Bac – Binh Gia – Pleiku – Song Be – Dong Xoai – Starlite – Gang Toi – Ia Drang – Hastings – Masher/White Wing – A Shau – Xa Cam My – Duc Co – Long Tan – Attleboro – Cedar Falls – Tra Binh Dong – Bribie – Junction City – Union – Kulle 881 – Union II - Ong Thanh – Dak To – 1:a Têt – Khe Sanh – 1:a Saigon – Hue – Lang Vei – Lima Site 85 – Kham Duc – Dewey Canyon – 2:a Têt – Hamburger Hill – Binh Ba – Kambodja – Snuol – FSB Ripcord – Tailwind – Chenla I – Chenla II –Lam Son 719 – Ban Dong – FSB Mary Ann – Påsken 72 – 1:a Quang Tri – Loc Ninh – An Loc – Kontum – 2:a Quang Tri – Phuoc Long – Ho Chi Minh – Ban Me Thuot – Xuan Loc – Truong Sa – 2:a Saigon – SS Mayagüez
Luftoperationer
Ranch Hand – Pierce Arrow – Barrel Roll – Pony Express – Flaming Dart – Rolling Thunder – Steel Tiger – Arc Light – Tiger Hound – Igloo White – Commando Hunt – Menu – Linebacker I – Linebacker II – Shed Light
Saigons fall (vietnamesiska: Sự kiện 30 tháng 4, "30 april-händelsen") var den nordvietnamesiska arméns erövring av Sydvietnams huvudstad Saigon den 30 april 1975. Händelsen markerade slutet på vietnamkriget och början till återföreningen av Vietnam under kommunistiskt styre.
Nordvietnamesiska styrkor under general Van Tien Dungs ledning påbörjade angreppet den 29 april med ett kraftigt artilleribombardemang. På eftermiddagen 30 april hade nordvietnamesiska soldater intagit de viktigaste målen i staden, och hissat sin fana över presidentpalatset. Sydvietnam kapitulerade kort efteråt, och staden bytte namn till Ho Chi Minh-staden.
Före Saigons fall evakuerades nästan alla amerikaner i Saigon, tillsammans med tiotusentals sydvietnameser. Evakueringen kulminerade i Operation Frequent Wind, den största helikopterevakueringen i historien.
