Södermanlands runinskrifter 279
Från Rilpedia
Södermanlands runinskrifter 279 | |
Signum: | Sö 277 |
RAÄ-nr: | |
Område: | Södermanland |
Placering: | Strängnäs domkyrka |
Tillkomsttid: | 1000-talet e.Kr. |
Ristad av: | okänt |
|
|
Inskrifter • Runor • Stenar |
Stenen är ett fragment som står söder om tornet. Ursprungsplatsen är okänd. Materialet är granit.
- ai... ... ...(u)a : --(a)- ... ...uni ÷ aimunt... ... sunarla : a : se(r)kl...
- Æi... ... [hagg]va [st]æ[in] ... [s]yni Æimund[aR] ... sunnarla a Særkl[andi].
- (Någon högg stenen?) – Ämunds son – söderut i Särkland.
Största delen av texten är borta. Personen som reste stenen har ett namn som börjar med A I (runorna närmast drakhuvudet). Kanske är han även runristaren, för han kan ha skrivit att han ’högg stenen’ och inte endast reste den.
Ämunds son verkar vara den (eller en av de) som fick stenen till sitt minne. Även hans fadersnamn börjar med A I, vilket tyder på släktskap med stenens upphovsman.
Sista läsbara ordet är S E (R) K L (A T). A och T är borta (N utgår före T) men detta kan endast betyda Särkland, arabernas land (Bagdadkalifatet) som sträckte sig till Kaspiska havet. Till Särkland kom man genom att fara österut till Gårdariket och söderut via de ryska floderna. Det var ett ovanligt resmål förutom för de som for på vikingatåg med Ingvar. Därför kan man vara nästan säker att SÖ279 tillhör gruppen av Ingvarsstenar som restes efter medlemmar i detta olyckliga tåg. Efter sex år kom endast ett av 30 skepp tillbaka till Mälartrakten. Detta skall ha varit år 1042 enligt Ingvar den vittfarnes saga.
Runristaren använde Svensk runrad från 1000-talet, fast med stungna runor. I-runan i Särkland har en prick i mitten och står då för E. Runorna är stora och djupt huggna. Slingan har drakhuvud med en tunn tredelad tunga, jämför Sö279.
Artikeln Runstenar i Strängnäs kommun visar hur de 7 runstenarna vid domkyrkan är placerade.