Rune Johansson (ishockeyspelare född 1920)
Från Rilpedia
| Rune Johansson (ishockeyspelare född 1920) | ||
| Ishockey, herrar | ||
 Olympiska medaljer |
||
|---|---|---|
| Brons | Oslo 1952 | Ishockey |
| VM-medaljer | ||
| Guld | 1953 | Ishockey |
| Silver | 1951 | Ishockey |
| Silver | 1947 | Ishockey |
Rune Johansson, född 23 augusti 1920, Stockholm var en linjearbetare, friidrottare och ishockeyspelare som representerade Hammarby Hockey.
Han spelade 103 landskamper i ishockey som back och deltog i världsmästerskapen 1947 - 1953, och olympiska spelen 1948 och 1952. Han blev Stor grabb nummer 29. Han blev svensk mästare i ishockey 1951.
Rune blåste liv i den avsomnade hockeyklubben BK Nordia i början av 50-talet då han som nybyggare kommer till Bagarmossen. Rune hade en son och det var dags att starta upp det nya BK Nordia. Han kontaktade den gamle BK Nordia grundaren Gunnar Berggren och frågade om det gick bra att använda namnet Nordia. Gunnar tillstrykte och klubben BK Nordia hade vaknat efter sin långa törnrosasömn. Numera heter BK Nordia, Nordia Hockeyclub.
Meriter
- OS-brons 1952
- VM-guld 1953
- VM-silver 1947, 1951
