Från Rilpedia

Henry Oliver Rinnan, född 14 maj 1915 i Levanger, Norge, död 1 februari 1947 (avrättad), var en Gestapo-agent och ledare för Rinnanligan, en grupp om 50 medlemmar, som sysslade med mord och angiveri.

Rinnan var den äldsta sonen till en skomakare i Levanger i Norge och inte särskilt lång till växten men skall ha varit desto mer självsäker. Inget i hans liv innan andra världskriget skall ha lämnat några antydningar om den roll han skulle komma att spela under kriget. De enda problem han skall ha haft var en förmåga att komma i konflikt med sina arbetsgivare, och han avverkade ett stort antal yrken innan han slutligen blev Gestapoagent. Bland dessa kan man nämna försäljare i en sportaffär, bilförsäljare och lastbilschaufför.

När kriget kom till Norge blev han inkallad som lastbilschaufför, en position han hade från april 1940 till dess att han slutligen lät sig värvas som tysk agent i juni 1940. Inte långt efter att han hade värvats till Gestapo började han bygga upp en underavdelning, Lola, i Trondheim som senare skulle komma att bli känd som Rinnanligan. Rinnans kontakter inom den tyska säkerhetstjänsten var framför allt Gerhard Flesch och Walter Gemmeke och bland medlemmarna i hans organisation fanns namn som Karl Dolmen och Kitty Grande. Flera medlemmar av hans egen familj var också med i hans organisation men en av hans bröder var med i den norska motståndsrörelsen Hjemmefronten.

Rinnans oberördhet inför det arbete han utförde för ockupationsmaktens räkning är väl dokumenterat och han skall själv ha genomfört mer än 13 mord. I ett uttalande i rättegången mot honom efter kriget så berättade han att organisationens medlem kunde avrätta flera personer på en kafferast. I ligan gällde också en av Rinnan egen definierad lag kallad, Lex Rinnan. Han själv stod dock över denna och skall vid ett flertal tillfällen ha genomfört avrättningar utan att lämna någon närmare förklaring till tyskarna. Någonstans runt 80 personer blev avrättade av gruppen och flera hundra torterades i jakt på information.

I maj 1945 försökte Rinnan fly till Sverige med sina närmaste och gisslan som han hade tagit, men hanns upp innan han nådde den svenska gränsen. Julaftonen samma år flydde han från fängelset, denna gång med förhoppningen att hans skulle kunna få nytt arbete hos den ryska säkerhetstjänsten men även denna gång blev han gripen.

Rättegången mot Rinnan och de andra medlemmarna av hans organisation som gripits pågick under våren och hösten 1946. Rinnan befanns skyldig till tretton mord och rättegången mot honom utgör ett eget häfte i domstolsprotokollet från riksrätten som utkom 1947. Detta häfte omfattar också en rättspsykiatrisk undersökning av Rinnan som dock inte har varit till stor hjälp i efterforskningarna om honom. Dödsdomen mot Rinnan verkställdes klockan 04:05 den 1 februari på Kristianstens fästning där han avrättades genom arkebusering.