Från Rilpedia

Rastrering av bilder är ett sätt att åstadkomma gråskala trots att man bara har tillgång till en enda tryckfärg med en enda färgintensitet. Principen är att man på bilden, till exempel ett svartvitt fotografi, lägger ett tänkt rutnät, antingen med kvadratiska rutor eller bikakemönster, och sedan mäter den totala ljusintensiteten i varje ruta. På motsvarande ruta på rasterbilden fylls en vit likadan ruta med en svart prick av sådan storlek att samma totala ljusintensitet för rutan uppnås. Vid vit färg lämnas rutan tom och vid svart färg fylls den helt. När detta har gjorts för varje enskild ruta i hela bilden har man en rasterbild bestående av olika stora svarta prickar i ett regelbundet mönster. Om bilden betraktas på ett avstånd som är så stort att ögat inte kan se de enskilda punkterna, kommer bilden att uppfattas som en gråskalebild.

Traditionellt utförs rastrering med en så kallad reprokamera, där ett raster (rutnät) placeras framför filmen. På grund av ljusstrålarnas diffusion bakom rastret kommer olika stora punkter att bildas beroende på ljusintensiteten på det som filmen "ser" genom varje enskild ruta i rastret.

Man kan även rastrera färgbilder på motsvarande sätt, då krävs tre färger samt svart (fyrfärgstryck) på vit bakgrund för att lura ögat att se alla färger. Oftast är färgerna gul, cyan, magenta och svart.

I datorgrafiksammanhang betyder ordet rasterbild en bild som är uppbyggd kring ett rutnät av bildelement av en bestämd storlek. Bildelementen (pixlarna) kan i detta fall oftast ha fler färger än två, inte sällan kan en färgupplösning ända upp till 48 bit per pixel väljas. PNG, JPEG, GIF och BMP är exempel på filformat för lagring av rasterbilder. Rasterbilder är normalt inte skalbara utan kvalitetsförlust. Motsaten är bilder uppbyggda kring matematiska funktioner, så kallad vektorgrafik. Vektorgrafik kan skalas helt utan kvalitetsförlust, däremot kan kvalitetsförluster uppstå då de ska visas på bildskärmen eller skrivas ut.