Raseborgs slott

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Raseborgs slottruin

Koordinater: 59°59′29″N 236°39′04″O / 59.99139, 236.65111 Raseborgs slott (äldre namnform: Rasaborg) (fi: Raaseporin linna) är en borgruin belägen i Snappertuna, inom Ekenäs stad, i landskapet Nyland i Södra Finlands län, Finland. Slottet är en gråstensborg som byggdes på 1370-talet av den mäktige adelsmannen Bo Jonsson (Grip). Avsikten var sannolikt att kunna kontrollera infarten till Finska viken och trafiken till Reval.

Efter Bo Jonssons död indrogs slottet 1388 jämte största delen av hans förläningar till kronan. Slottets styrka och goda läge gjorde att dess besittning gärna eftersträvades av stormännen under den följande tidens oroligheter. Bland dem som kom i besittning av detsamma kan nämnas Karl Knutsson (Bonde), som innehade det 1442-1448 och 1465-1468, riddaren Laurens Axelsson (Tott) 1469-1482, dennes änka och barn 1482-1487, varefter det kom i Knut Posses händer. År 1492-1513 var Tönne Eriksson (Tott) fogde eller hövitsman därstädes, sedermera Krister Klasson (Horn).

Jämte hela Finland kom även Raseborgs slott 1520 i danskarnas våld, vilka adventssöndagen 16 december 1520 lät halshugga biskop Hemming Gadh och Nils Eskilsson (Banér) på "galgbacken" utanför Raseborgs slott. För Gustav Vasas räkning erövrades Raseborgs slott 1523 av bröderna Erik och Ivar Fleming, av vilka den förre erhöll slottet i förläning (till 1540). Vid den tiden var slottet så förfallet, att Gustaf Vasa inte ansåg det lönt mödan att reparera det, utan 1527 beslöt låta uppföra ett annat slott på ett bekvämare ställe, där man hade bättre segelled. På det ställe, där nya Raseborg skulle byggas, ville konungen även anlägga en stad, där allmogen skulle få handla humle, salt m.m., utan att behöva fara till Reval eller annanstädes.

Den nya stad, som sålunda uppstod, är måhända Ekenäs, som Erik Fleming började bygga 1529 och som ligger vid mynningen av Pojoviken. Efter det Erik Fleming förlorat det gamla slottet 1540, sköttes det en tid framåt av konungens fogdar, som lät verkställa särskilda reparationer av slottsbyggnaderna. Men sedan de till Raseborgs län hörande sex socknarna 1552 blivit överförda i avseende på sin förvaltning till Helsingegårds fögderi, ägde inte slottet mera någon betydelse i administrativ mening och kunde inte heller under de förändrade tidsförhållandena vinna någon i strategisk, varför dess slutliga förfall med nämnda år kan anses börja.

Raseborgs slottruin

Ruinerna av det forna slottet är ännu tämligen väl bibehållna (se bild), och ringmuren uppnådde ännu vid 1900-talets början ställvis sin forna höjd. Slottet var uppfört på en 14 meter hög, mot norr brant stupande bergkulle invid ett mindre vattendrag, som var segelbart och förmedlade förbindelsen med Finska viken. Det kunde avstängas med järnkedjor vid behov. Från landsidan gjordes borgen otillgänglig av en omkring 300 meter lång och 12-18 meter bred vallgrav, som var fylld med vatten, öster om slottet var på en lägre kulle ladugårds- och uthusbyggnaderna uppförda.

I grundteckning påminde borgen närmast om formen av en hästsko. Den svängda sidan vette mot norr, den öppna mot söder. I sydvästra hörnet befann sig ingångsporten, till vilken ledde en brant, stenlagd uppgång. På slottets sydöstra sida, som tillika syns varit slottets starkaste, fanns ett runt torn, som vid 1900-talets början inte höjde sig över den närmaste ringmuren. På denna sida var muren högst och tjockast samt nådde ännu vid 1900-talets början en höjd av 13 meter över berggrunden. Borggården syns ha varit rektangelformig och trång. Mot densamma vette slottets fönster, av vilka den egentliga slottsvåningens låg på södra sidan. Fönster- liksom dörröppningarna syns ha varit av spetsbågsform. Mera än övriga finländska slott från medeltiden påminner Raseborgs slott genom sin stil om sydliga länders riddarborgar. Öster om slottet låg, enligt uppgift, Raseborgs gamla köping, som omnämnes redan 1414. Från nämnda plats synes köpingen sedermera ha blivit flyttad till närheten av Snappertuna kyrka, varav namnet Tuna eller Snappertuna köping. I Gustav Vasas seglationsordning för Finland av 1550 nämnes ännu Raseborgs stad bland de städer, vilka hade rättighet att från utlandet direkt hämta sina varor.

Raseborgs slott har sedermera restaurerats och sedan 1966 spelar där Raseborgsspelen, den största av sitt slag i Svenskfinland.

Externa länkar


Small Sketch of Owl.png Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
Personliga verktyg
På andra språk