Från Rilpedia

Greve Rüdiger von der Goltz, född 8 december 1865 i Züllichau, Preussen, död 4 november 1946 i Kinsegg. Goltz var tysk generalmajor som gjorde sin karriär i Första Gardesregementet till Fot i Berlin, ett av Tysklands förnämsta regementen, och deltog i olika befattningar vid striderna på västfronten. General von der Goltz fick uppgift att som "Deutcher General in Finnland" ta befälet över Östersjödivisionen, ett förband sammansatt av tre jägarbataljoner, tre kavalleriskytteregementen och divisionstrupper under 13. Lantvärnsdivisionens stab, och i samverkan med den kejserliga flottan genomföra en landstigning i Hangö i syfte att understödja general Mannerheims vita finska armé och dess krig mot den röda finska armén. v d Goltz fick senare även befälet över "Detachement Brandenstein" ett förband sammansatt av tre jägarbataljoner med understödstrupper som opererade från Reval (Tallin) och som genomförde en landstigning i Lovisa på finska sydkusten. v d Goltz fick också 14. Jägarbataljonen underställd efter dess operationer på Åland. General von der Goltz marscherade mot Helsingfors och befriade staden och senare resten av Finland. Han fick även uppgift att bygga upp den nya fisnak försvarsmakten, vilket också gjordes i snabb takt. General von der Goltz kommenderades efter sin insats i Finlands frihetskrig till Baltikum där han övertog de frivilligförband (Freikorps) som ersatt den 8. armén vid dess myteri 1918. Efter häftiga och växlingsrika strider med allsköns trupper - röda estniska, vita estniska, lettiska vita-, ryska röda trupper jämte vissa polska enheter m.fl i Lettland bytte den nya tyska regeringen inriktning på sin östpolitik och gav order om utrymning av Baltikum. Trupperna "die Balticumer" kom att på ett påtagligt sätt påverka de tyska inrikes förhållandena på sikt i det att många av dem senare anslöts sig till den av Adolf Hitler grundade nationalsocialistiska rörelsen. Deras öde var präglat av det förräderi de ansåg Berlin-regeringen gjort sig skyldig till emot dem när de frivilligt ställt upp på dess sida i ett läge då den ordinarie krigsmakten upplösts. Regeringen hade bl.a. lovat dessa män bosättningar och jord i öster efter krigsslutet, men återtog detta löfte, vilket för många balticumer var det huvudsakliga motivet för att kämpa vidare efter november 1918. Attityder och metoder från dessa strider, med massakrer på fångar, våld mot civila mm dyl, kom att leva vidare i de tyska inrikes oroligheterna under 1920-talet och senare i de nazistiska politiska militära förbanden SS. Generalmajor Rüdiger von der Goltz måste anses som en ytterst kompetent person som under svårast tänkbara förhållanden förmådde lösa sina uppgifter.