QWERTY
Från Rilpedia
QWERTY är namnet på den vanligaste placeringsmodellen av tangenter på ett tangentbord och står för de sex första bokstäverna på den översta raden av bokstäver. Ett vanligt missförstånd är att QWERTY-tangentbord bara hänvisar till fysiska tangentbord när det i själva verket är arrangemanget av knapparna som syftas på.
Innehåll |
Olika språk
Den svenska versionen är en kopia av den engelska, med ÅÄÖ tillagda till höger. Den danska och norska versionen är som den svenska fast med ÅÆØ, dock har Æ och Ø bytt plats på danska tangentbord. För tyska har man lagt till ÄÖÜ till höger och bytt plats på Y och Z för att passa språket bättre (Y är ovanligt, Z är vanligt) vilket resulterat i en variant som kallas QWERTZ, och på franska tangentbord har Q och W bytt plats med A respektive Z, vilket givit upphov till AZERTY-tangenbordet (som dessutom kräver användande av skiftlägestangenten för att man skall få fram siffror och, bland annat, punkt). Tangentbord för italienska och spanska har liknande variationer.
På äldre svenska skrivmaskiner låg alla tangenterna Å, Ä, Ö på nedersta raden till höger om M, men senare flyttades de till de lägen vi är vana vid i dag, till höger om P och L.
QWERTY-tangentbordet är anpassat till i främsta rummet engelska språkets bokstavsfrekvenser. För svenska skiljer sig bokstavsfrekvenserna inte så mycket från engelska språket, så ett QWERTY-tangentbord passar något så när för svenska, men med rätt fingersättning blir vänster hand något överbelastad.
Historik
Tangentbordsuppsättningen uppkom under en tid när typarmar lätt trasslade ihop sig. Detta berodde på att den första mekaniska skrivmaskinen med tangentbord, typarmar, färgband och vals, konstruerad av C.L. Sholes, hade typarmarna arrangerade i en cirkel under papperet. När en tangent trycktes ner slog en typarm upp från cirkeln och satte bläck på undersidan av papperet. Med en sådan konstruktion infinner sig ett problem om två intilliggande typarmar slår upp i snabb följd; de fastnar i varandra. Detta kan även hända på nyare maskiner där typarmarna ligger i en halvcirkel. Sholes löste detta genom att placera till exempel t och h, som är en vanlig bokstavskombination i engelsk skrift, så att typarmarna skulle vara på säkert avstånd från varandra. Eftersom typarmarna var ordnade i en cirkel så hamnade tangenter vars typarmar var långt från varandra ganska nära varandra. Tangentbordet som passade till det arrangemanget känner vi som QWERTY-tangentbordet.
Vissa källor hävdar att vitsen var att sänka skrivhastigheten så att typarmarna inte skulle fastna i varandra.[1] [2]
Skrivmaskiner fick ganska snabbt typarmarna ordnade på ett annat sätt än det som Sholes maskin använde, och datorer har inga typarmar alls. En del människor har tänkt på detta, vilket har lett till bland annat tangenbordslayouten dvorak. Dvorak har dock inte lyckats tilltala så många eftersom alla redan hade vant sig vid den äldre placeringen av tangenter när dvorak-layouten dök upp. Därför är QWERTY fortfarande den allra vanligaste placeringsmodellen.
En annan förekommande uppfattning om tangenternas placering härstammar från att dåtidens kringfarande skrivmaskinsförsäljare enkelt skulle kunna demonstrera maskinen utan alltför mycket träning. Därför återfinns tangenterna "TYPEWRITER" alla i tangentbordets översta rad.
Referenser
Noter
- ↑ Robert Schadewald: "The Literary Piano" Technology Illustrated, december/januari 1983
- ↑ http://www.cato.org/pubs/regulation/reg18n3d.html
