Proklos
Från Rilpedia
Denna artikel handlar om filosofen Proklos. För andra med namnet, se Proclus.
Proklos (latin Proclus, grekiska Πρόκλος ὁ Διάδοχος (Próklos ho Diádokhos)), filosof, den förnämste representanten för den senare nyplatonismen, född 410 i Konstantinopel, död 485 i Aten.
Efter att i Alexandria studerat grammatik och filosofi, förestod han den platonska skolan där efter omkring 450. Hans religion var en sammansmältning av egyptiska och kaldeiska element, och hans filosofi var en underlig blandning av torr formalism och djupsinnigt svärmeri, skarpsinnig dialektik och kritiklös vidskeplighet.
Vid sidan av utarbetningen av kommentarer till Platons skrifter gjorde han till sin huvuduppgift att systematisera alla senantikens religiösa föreställningar, dels genom filosofiska antydningar, dels genom inordnande i ett typiskt schema. Den nyplatonskt tolkade Platon, Plotinos och Iamblichos var hans läromästare men vid sidan av sin älsklingsbok, Platons Timaios, skrev han en kaldeisk orakelbok.
Han urskiljde tre utvecklingsstadier hos all verklighet: förblivandet, utvecklingen och återvändandet. Han förebådade därigenom Friedrich Hegels dialektiska process, men det sätt varmed han försökte få med allt i dessa trilogier (eller i liknande sjutal) ledde endast till en konstlad schematism, i vilken torra abstraktioner gick in i de reala krafternas ställe och fantastiska godtyckligheter fick ersätta de filosofiska bevisen.
Inom etiken hänvisade han den behövande människan till alla möjliga övernaturliga medel för att i fem olika stadier gradvis höja sig till det osinnliga i och med ett mystiskt uppgående i gudomen. Proklas utövade en särdeles stor litterär verksamhet. Han gav ut då bevarade kommentarer till flera bland Platons dialoger och en studie över Platons teologi. Vidare märks de filosofiska arbetena Om rörelsen, Om försynen och ödet med flera. Dessutom skrev han hymner till grekiska gudar och ett epigram i Antologien bär hans namn. Han var även astronom och matematiker. Bland annat lämnade han en kommentar till Euklides. Han var erfaren även inom det grammatiska området där han bland annat författade scholier till Homeros och kommentarer till Hesiodos.
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
