Från Rilpedia

Postverket är Charles Bukowskis första roman och kom ut 1971. Den är självbiografisk och handlar om Henry Chinaski och hans tid som brevbärare, först tre år som extra ordinarie och sedan tolv år som fast anställd ordinarie brevbärare. Boken utspelar sig mellan åren 1952-1969. Det är en arbetsplatsskildring ur underklassperspektiv med uppriktiga historier om förtryck, dåliga arbetsvillkor och sin underordnade roll. På fritiden hänger han sig åt sex, sprit och att spela på trav.

Einar Heckscher har gjort en reviderad översättning och boken kom ut i pocketutgåva 2004 på Lindelöws bokförlag.

Nina Lekander har skrivit ett efterord, här följer ett utdrag:

"Nu står dock Charles Bukowski upptagen i rätt få litteraturvetenskapliga standardverk, hör inte till den litterära kanons allra högsta skikt och brukar aldrig karaktäriseras med finkritiska klyschor som 'enastående siktdjup'. Skulle i så fall vara skitdjup, då både han och hans läsare tycks måna om att det är där nere han hör hemma: snuskhummern, underdogen, rebellen, fylleristen, den amerikanska mardrömmens bryska krönikör och självbiografen som skriver som han typ talar. Behovet av 'ursprungliga', obildade antihjältar är omättligt. Kanske särskilt hos bleka medelklassgossar med basker på läshuvudet. /.../ Henry Chinaskis revolt är individuell och syftar inte till att förändra systemet, den handlar enbart om att behålla den egna integriteten någorlunda intakt. Han käftar emot förmännen, vägrar att lyda, be om ursäkt och ställa sig in. Visserligen blir det en hel del post korrekt utdelad och sorterad - även efter värsta fylleknullsnätterna infinner han sig duktigt på jobbet - men han är fast besluten om att inte bli lika uppäten och utsketen som flertalet arbetskamrater han skriver. /.../ Arbetsplatsskildringar ur underklassperspektiv är numera ett sällsynt tema i modern skönlitteratur. Och till skillnad från i böckerna av våra svenska gamla proletärförfattare finns det hos amerikanen ingenting alls av värde, utveckling och befrielse i arbetet eller för dess utövare. Arbetarklassens bestående lott är meningslösa, förnedrande skitsysslor på en i största allmänhet hopplös jord brinnande 'som en rutten stubbe full med termiter'."

Citat

• "Vi drack ett tag till och sen gick vi och la oss, men det var inte som förr, det är det aldrig - det hade kommit nåt mellan oss, saker hade hänt sen sist."
• "Det var sorgligt, det var sorgligt, det var sorgligt. När Betty kom tillbaka sjöng vi inte, skrattade inte, grälade inte ens. Vi satt där i mörkret och drack och rökte cigaretter, och när vi gick och lade oss stack jag inte fötterna under hennes kropp, inte heller hon under min, som vi brukade göra förr. Vi sov utan att röra vid varandra. Vi hade båda blivit plundrade."
• "Jag hade kommit långt för att vara en kille som en gång i tiden jobbat på slakteri, som hade genomkorsat landet som rallare, som hade jobbat i hundkexfabrik, som hade sovit på parkbänkar, som hade haft alla skitjobb i ett dussin städer landet runt. Efter middagen letade jag reda på ett motell. Det krävde också att man körde en bit. Jag brukade stanna någonstans på vägen för att dricka whisky och öl. Jag undvek ställen med TV. Det var rena lakan, en het dusch, lyx. Det var ett magiskt liv. Och jag tröttnade inte på det."