Från Rilpedia

Poppius journalistskola — som är Skandinaviens äldsta journalistutbildning – ger grundkurser och påbyggnadskurser inom bland annat journalistik, research och digitala medier. Skolan ger deltidskurser i praktisk journalistik i Stockholm och har idag ca 500 elever om året. Den vänder sig i första hand till den som vill arbeta som redaktör, reporter, researcher eller frilansjournalist. Sedan starten har skolan utbildat ca 8000 elever.

Skolan grundades 1947 av journalisten Set Poppius som själv hade en lång erfarenhet av yrket och var i 60-årsåldern. Trots att det fanns en stor brist på unga och utbildade journalister var många tveksamma till hans initiativ. Det fanns en allmänt spridd uppfattning att man inte kunde läsa sig till journalistyrket och att det existerande volontärsystemet fungerade utmärkt.

Set startade skolan tillsammans med sin hustru Ebba, alltid kallad Goll. Set var skolans föreståndare och lärare medan Ebba ansvarade för ekonomin. I deras bostad på Garvargatan 5 samlade paret ibland sina elever för umgänge och där fanns även skolans kontor.

Skolan fick snabbt ett mycket gott anseende och många journalister har ”gått på Poppius”, bland andra Majgull Axelsson, Beppe Wolgers, Svante Foerster, Carl Otto Werkelid, Malou von Sivers, Mona Krantz, Hans Nestius, Mats Lundegård, Sten Hedman, Magdalena Ribbing, Kristin Kaspersen och Fredrik Lindström. Skolans första elev var Staffan Timell.

Bland dem som varit lärare på skolan märks Erik Lundegård (signaturen Eld), Sven Jansson, Bengt Ahlbom, Nils Beyer och Sigge Ågren. Rektorer efter Set Poppius har bland andra varit Erik Björnsson, Sören Larsson och Marianne Hühne von Seth. Nuvarande rektor är Annicka Flovin.

Set Poppius dog 1972 och Ebba Poppius drev skolan vidare under ett par år. Studieförbundet Vuxenskolan tog över ansvaret för skolan 1974–1986. Skolan drivs sedan dess av en stiftelse utan vinstintressen och finansieras idag helt av elevavgifter.

Externa länkar

• Poppius, officiell webbplats

Källor

Poppius – Journalisternas skola. Sören Larsson 1997.