Politisk kommunikation
Från Rilpedia
Artikelns relevans framgår inte. Hjälp till att påvisa artikelns relevans genom att lägga till fakta och pålitliga källor. Om relevansen inte kan påvisas riskerar artikeln att raderas. Se diskussionssidan. Motivering: finns inget som kan motivera egen artikel och med detta namn, verkar mer vara uppsats än artikel |
Politisk kommunikation är detsamma som medveten kommunikation om politik eller:
1) Kommunikation som initieras från politiker eller andra politiska aktörer
2) Kommunikation som riktas till aktörer från icke-politiker
3) Kommunikation om aktörer
Som en sammansättning av orden politik och kommunikation är en definition enklast att göra genom att klargöra innebörden av de båda begreppen. Jesper Strömbäck delar in politik i tre olika nivåer, dessa är den formella nivån, informella nivån och slutligen aktörsnivån. Politisk kommunikation är ett utbyte av symboler och meddelanden mellan politiska aktörer samt institutioner och medborgarna. Medierna är budbärarna, en aktör som medlar och gör det möjligt för makthavarna att nå ut till medborgarna och vice versa.
Kommunikation översätts enklast som en överföring av innehåll med hjälp av en viss typ av meddelsemedel. Men detta är dock för simpelt. Man gör istället en indelning mellan interpersonell kommunikation och masskommunikation. Med interpersonell kommunation menas kommunikation mellan individer dvs. ansikte mot ansikte, brev, telefon etc. Denna kommunikation kännetecknas av en viss grad av intimitet och innefattar inte en större grupp utan verkar på ett personligt plan huvudsakligen mellan två individer. Masskommunikation är däremot enkelriktad, den riktas inte mot någon speciell individ men kan vinklas mot en speciell grupp. Det finns fyra olika kännetecken för masskommunikation att den är enkelriktad, opersonlig, offentlig och samtidig. Denis McQuail skiljer däremot mellan fyra olika kategorier för kommunikationsmodeller det är överföringsmodeller, rituella modeller, mottagarorienterade modeller och publicitetsmodeller.
Det finns tre grundläggande huvudaktörer inom politisk kommunikation nämligen de politiska makthavarna, medierna och medborgarna. Medierna är länken mellan medborgarna och makthavarna. Dock är alla tre grupperna delar av ett system, där alla är beroende av varandra.
Källor
Strömbäck, J: "Makt och Medier", 2000
McNair, B: "Introduction to Political Communication", 2007