Pogromen i Kielce

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Minnesplatta efter pogromen i Kielce

Pogromen i Kielce var den mest omfattande pogromen mot judar efter andra världskriget. Den ägde rum den 4 juli 1946 i den polska staden Kielce där en antisemitisk polsk folkmassa dödade 42(antalet står på minnestavlan) judar i staden. Över 50 människor skadades.

Oroligheterna uppstod efter grundlöst anklagande av judar för rituella mord på kristna barn för att komma åt deras blod för tillverkning av det judiska påskbrödet, i det fallet efter försvinnande av en åttaåring som rymde för att plocka körsbär där familjen bodde tidigare, 25 km hemifrån. Pojken kom hem två dagar senare och fadern i berusat tillstånd anmälde till polisen att pojken lyckades rymma från judarna. I förhöret nästa dag pekade pojken den judiska samfällighetens hus 150 meter från polisstationen och en man blivit utpekad för att ha lurat barnet i källaren i huset.[1] Strax därefter kom pogromen och plundring i gång, med bistånd av enstaka poliser och militärer. Under större delen av dagen höll sig organisationerna ansvariga för lag och ordning i staden, polisen (MO) och säkerhetstjänsten (UB), passiva. Politbyråns säkerhetsanvarig, Jakub Berman, och inrikesministern Radkiewicz var informerade men agerade inte.[2]

På eftermiddagen började smågrupper, vissa med uniformerade och beväpnade individer, dra runt i staden och kontrollera de förbipasserandes dokument i sökandet efter judar, med flera fall av misshandel och mord. UB gav skydd för ett antal judar i högkvarteret, men judar som transporterades till sjukhus var utsatta för fara av andra patienter och medicinsk personal, likaså de som evakuerades till militära baracker.[3]

Pogromen kom som en överraskning för den polska kulturella eliten som protesterade i avsky i tidskrifterna Odrodzenie, Tygodnik Powszechny (katolsk) och Kuźnica.[4] Den katolska kyrkan förhöll sig tyst i sina kommentarer, och kardinal Hlond påpekade att "judarna har styrande positioner i statens institutioner och polackerna böjer sig inte för en regim som avfärdas av majoriteten av nationen."[5]

Pogromen utreddes av kommunistpartiet - vilket ledde till olika allmänt hållna officiella fördömanden av antisemitism, men för övrigt avstod partiet från att gräva i frågan.[6] Pogromen tystades ner i det polska rättsväsendet och historieskrivningen, och diskussionen om vad som hände och vem som bar ansvaret kunde tas upp först efter kommunismens fall 1989.

Referenser

  1. Jan T. Gross Fear. Anti-semitism in Poland after Auschwitz Random House 2006 ISBN 0-375-50924-0 s.83-84
  2. Jan T. Gross Fear. Anti-semitism in Poland after Auschwitz s.94-99
  3. Jan T. Gross Fear. Anti-semitism in Poland after Auschwitz s.99-104
  4. Jan T. Gross Fear. Anti-semitism in Poland after Auschwitz s.128-133
  5. Jan T. Gross Fear. Anti-semitism in Poland after Auschwitz s.138
  6. Jan T. Gross Fear. Anti-semitism in Poland after Auschwitz s.153-156

Se även

Personliga verktyg