Från Rilpedia

Poggendorffs illusion är en optisk illusion som påverkar hjärnans perception att tolka förhållandet mellan diagonala linjer, tillsammans med vågräta och lodräta referenser. Illussionen har fått namn efter Johann Christian Poggendorff som upptäckte den i en teckning visande Zöllners illusion som Johann Karl Friedrich Zöllner 1860 skickade till Poggendorff, i dennes roll som dåvarande redaktör för Annalen der Physik und Chemie.^[1]

På bildens vänstra halva återfinns två olikfärgade diagonala linjer (en blå och en röd) som är delvis täckta av en grå rektangel. Den svarta linjen till vänster förefaller att vara i linje med den blå linjen, men i bildens högra halva syns det tydligt att den röda linjen istället ligger i den svarta linjens förlängning.

Referenser

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Noter

1. ↑ Originalteckning av Zöllner från 1860, hämtat från Annalen der Physik

Källor

• Westheimer G, Wehrhahn C. (1997). "Real and virtual borders in the Poggendorff illusion". Perception 26 (12): 1495–501. DOI:10.1068/p261495. 
• Greist-Bousquet S., Schiffman H. R. (1981). "The Poggendorff illusion: an illusion of linear extent?". Perception 10 (2): 155–64. DOI:10.1068/p100155. 
• The Poggendorff Illusion as a Constancy Phenomenon (1963). "Green R. T., Hoyle E. M". Nature 200: 611–612. DOI:10.1038/200611a0. 
• M. J. Morgan (1999). "The Poggendorff illusion: a bias in the estimation of the orientation of virtual lines by second-stage filters". Vision Research 39 (14): 2361–2380. DOI:10.1016/S0042-6989(98)00243-0. 
• R. L. Gregory (1968). "Perceptual Illusions and Brain Models". Proceedings of the Royal Society of London Series B 171 (1024): 279–296. 
• Day, R. H. (1973). "The oblique line illusion: The poggendorff effect without parallels". The Quarterly Journal of Experimental Psychology 25 (4): 535–541. DOI:10.1080/14640747308400375.